Aftonbladet – 19 april 1836, sida 3

, vika denna sirapsbildning, och detta så mycket mer vid fabrikationen af hvitbetesocker, som sirapen af detta sednare är ingalunda välsmakande, en följd af de orena beståndsdelar, sockret ännu i detta tillstånd bibehåller. Det rastlösa bemödandet af mekanister i alla länder att uppfinna tjenliga afdunstningsapparater, gifva det största bevis för vigten af denna operation wvid sockerkokI ningen. Vi finna härvid de rsaste iddger utförda, samtida med de mest subtils; och då de förra lida skeppsbrott vid foten af sin oduglighet, så bäfva de seduare för kostnaden och svirigneten af utförandet. — Det feles också ännu en afdunstningsapparat, som med praktisk enkelhet förenar tillräcklig verksamhet. I hvarje fall förtjena emeliertid de apparater föreiråde, hvilxa till den sjudande siraven tillsätta mer eller mindre heta vattenångor. Hvarken en hopbränning eller sönderdelmng af sockret är neml. har möjlig: man undgår alltså den förlust, som uppstår vid ombildandet af kristalliserbart socker, det enda som kan erhållas ur hvitbetorna, till okustalliserbart. — Ar ändåtligen sockeriösningen afdunstad till en viss grad af fasthet, så gjutes, sedan kristalbildningen börjat, mässan i formen, i hvilken sockret först fullkomligt hårdnar. Men detta socker innehåller nu en betydlig portion moderlag, eler sådan sockerlösming, hvilken, sedan den i kristaller afsatt öfverskottet af socker, förblifver okristalliserad. Man kallar detta moderlag, vid sockerbruken, för Melasse. Man hw flera gånger vid sockerfabriker berömt sig af att icke hafva fätt någon melasse; ufven detta är ingenting omöjligt, men för ingen del onskansvärdt: Om nemligen sockersirapen vid kokningerx så vida afdunstar, att blott så mycket vatten återstår, som behöfs, för att vid varmen smälta sockret, så måste vid afkylningen naturligtvis hela massan stanna och gilva et, fastän efter hand, torkadt socker. Men nu innehåller melassen icke allenast en sockerlösning, hvilken ännu är för svag för kristallisering; utan den innehåller tllika med löst socker ännu en stor mängd främmande partiklar, och alla lösliga salter i hvitbetorne. Ar således afdunstningen bringad så vida, att allt hårdnar, så innehöåller sockret naturligen alla dessa partiklar, som visserligen icke gifva dt något företräde framför annat. Frånskiljandet af en viss mängd socker i uplösta tillståndet är derföre en nödvändighet för erhbällandet af ett godt, rent kristallsocker. — För att återkomma till operationems gång måste man nämna, att, sedan massan är gjuten i formarna och hårdnat, borttages korken i den spetsiga ändan af formen; hvarigenom ofvannämnde melasse afsilas och lemnar soekret i ett mer eller mindre poröst tillstånd. Det bildar i denna form råsocker. Den frånskiljda melassen har vanligtvis en djup brun färg: man renar råsockret ånyo och kokar det, och det gifver då åter ett kristallsocker. anm oc Detta sker ännu en tredje gång, då det dervid erhållna alltid betäcker kostnaderne för operationen. Den sista melassen är naturligtvis af elak smak, då slla de orenligheter sockret genom sin kristallisation afsatt, derus tr koncentrerat sig, och är endast duglig till förfärdigandet af en sort brännvin, som något närmar sig smaken af rom. Af samma beskaffenhet är äfven den melasse, som erhålles utaf rörsocker; äfven den duger endast till brännvinsbränning. För att af råsocker erhålla raffineradt, eller det vi ega i toppar, upplöses det förstnämnde i vatten, renas med kol och kokas ånyo. Sedan melassen äfven denna gång afsilats, kommer det derpå an att få sockret så hvitt som möjligt, och detta sker genom så kallad täckning. Som man nämnt, är melassen alltid af mörkbrun färg; då den genomtränger de mellanrum sockerkristallerna bilda, så blir ovilkorligt en del fastsittande, och sockret erhåller derutaf en gulaktig färg. För att få bort denna, måste sockret åter tvättas och detta sker derigenom, att man medan det ännu är i formen betäcker det med ett lager våt lera. Leran afsätter efter hand sit vatten åt öfversta delen af sockret, hvilken häraf blifver så mycket upplöst som fordras för sättningen. Denna sockerlösning genomtränger då hela toppen, och renar den-. samma från den, vid kristallerna ännu fastsittande melassen, under det den tränger denna framför sig ned genom öppningen 1 spetsen. Dylik täckning förnyas efter sockrets beskaffenhet, tills toppen slutligen blir aldeles hvit, hvarpå den uttages ur formen och torkas. År sockret redan från början af god art, så låter täckning använda sig, tills man erhåller raffineradt socker, hvilket icke är af ringa fördel för fabrikanten. Detta blifver äfven fallet om sockret icke låter täcka sig fullkomligt rent, utan en gulaktig spets qvarstannar, hvilken kan afhuggas och sockret, ehuru i stycksocker, ännu med fördel begagnas 1 bandel. Ma ——— ÄA