Aftonbladet – 19 april 1836, sida 1

UTLANDSK JURNALISTIK. Ett par korrespondansartiklar från Paris, af olika författare, i sista postens tidningar, hafva synts oss så upplysande; för bedömmandet af den nuvarande Fransyska ministörens ställning och den rigtning dess politik troligen kommer att taga, att vi här nedanföre meddela desamma. Det kan vara intressant för allmänheten, att sammanhålla hvad personer på stället, af bildning och observationsförmåga, yttra öfver detta ämne, med de långa, skrufvade och partiska rodomontader, dem Nya Argus sänder ut i verlden såsom hjelptruppar åt sin kära doktrin,hvars reaktionära syftning till den grad bemägligat sig hans sympathier, att han numera knappast tyckes lefva och andas för någonting annat än Guizot och hans kanonisation. Vi torde snart få tillfälle att i en särskild artikel något narmare ?belysa den store olärdes sista Lördags mandater i doktrinens tjenst. Se här emellertid de ifrågavarande brefven från Paris: Paris d. 27 Mars 1836. Hr Sauzets tal och den nya ställning, som ministeren antagit i förhållande till Kammaren, efter sessionen i förrgårs, utgöra föremålen för alla samtal. Alla sammanstämma i den åsigt, att justitieministerns-tal är detsamma som en brytning med det doktrinära systemet. Journal des Debats kan icke dölja sin förargelse äfver det nederlag, dess parti lidit. Det rykte doktrinärerne 1 går utspridde, att Hr Thiers skulle vara missnöjd med sin embetsbroders tal, och att denne senare ville gå ur kabinettet, var ogrundadt; ministrarne skola genast, efter Guizets tal i Kammaren, enhalligt varit af den åsigt, att en öppen och oförställd förklaring var nödvändig. Utomdess skall ministerrådet i går hafva kommit öfverens om, att hädanefter utan skonsamhet tillbakavisa alla doktrinärernes anfall. Den artikel, som i går afton stod i Journal de Paris, och hvari det nya kabinettets system ännu tydligare utvecklas, synes vara en följd af detta beslut. Ministeren vill — så heter det i nämde artikel — icke förneka hvad som redan skett, men också icke numera, sedan faktionerne blifvit besegrade, fortsätta kriget mot dem, utan förena alla Julirevolutionens vänner kring thronen 0. 5. v. Till hvad grad de nya ministrarnes sjelfkänsla funnit sig sårad, genom deras företrädares sträfvande att leda dem efter sitt sinne, visar följande ställe: Ministeren vet hvarthän den vill styra sin kosa; den har sitt mål, hvilket den skall söka närma sig med fasta steg, utan att försmå något enda stöd, men också utan att nnderkasta sig något förmyuderskap. Det nya kabinettet vill alltså öfvergifva motståndssystemet, Så länge, partierne icke sätta sig till motvärn, och antaga ett system af försonlighet, för att förena de mo: deraja af alla partier. Frågan är blott på hvad sätt t denna försoning skall tillvägabringas. : Skall man låta