Aftonbladet – 16 april 1836, sida 2

sa, SON SKUUC Cn Dla jag FiIVIUfda IVP art St Of sen i respekt hos Boktryckaren Lindh, hvilket yttrande, oaktadt den serdeles uppmärksamhet rättens Ordförande sade sig hafva fästat vid det kraftiga sätt, hvarpå Hr Ryttmästaren ville förvärfva korpsen respekt, vid efterseende i anteckningsprotokollet fanns upptaget i öfverensstämmelse med Hr Ryttmästarens anmärkning, i följd af hvilken Hr Löjtnånten Gyllenhaal förklarade, att hans mening varit tvärt om, eller att Boktryckaren Lindh skulle gehom en blå rygg lära sig få respekt för korpsen. Uppläst och vidkändt. 5.0 Qvartermästaren Högvälborne Grefve Sten Lewenhaupt: att under det Qvartermästaren den ifrågakomne aftonen, med ryggen vänd åt dörren, sutit och spisat i inre matrummet å societetshuset, hade Qvartermästaren, sedan Hr Grefve Löwen och Boktryckaren Lindh dit inkommit, hört den förstnämnde eller Hr Grefve Löwen, yttra till Boktryckaren Lindh, att han burit sig åt som en lymmel mot Grefve Hamilton, och att han derföre skulle bedja om förlåtelse; Att Hr Ryttmästaren Westfeldt, kommen från öfre ändan af rummet, instämt uti Hr Grefve Löwens berörde yttranden, och dertill lagt att det enda som skulle kunna bringa Lindh till respekt för korpsen vore en blå rygg; att Herr Grefve Löwen straxt efter detta Hr Ryttmästarens yttrande, börjat slå Boktryckaren Lindh och dermed fortfarit både under det Boktryckaren Lindh begifvit sig till soffan, och sedan ban satt sig der, samt ända till dess Mamseli Rosing inkommit och det lyckats henne få Boktryckaren Lindh undan uti ett annat rum. Att såväl Qvartersästaren som flere andre vid korpsen yttrat, det Boktryckaren Lindh gjort sig förtjent af stryk, men att, Qvartermästaren veterligen, hvarken tid el!er ställe varit utsatt, för att sätta sådant i verket, samt att Qvartermästaren ej eller hört Hr Grefve Löwen yttra sig dertill vara sinnad. Uppläst och vidkändt, 6:0 Hr Doktor Ingman: att sedan Hr Doktorn i sällskap med Hr Borgmästaren Ålund, kort före det omnämde tillfället, inkommit uti matrummet, der Hr Ryttmästaren Westfeldt, Brr Löjtnanterne von Stedt och Weassrin samt Hr Fältkammereraren Kempff före dem innevarit, bade flere officerare och andre personer hvar efter anpan inkommit, utan att Hr Doktorn, som under tiden samtalat med Hr Ryttmästaren Westfeldt, gifvit akt på i hvad ordning, men hade efter en stunds förlopp Hr Doktorn erfarit att gräl förefallit mellan Hr Grefve Löwen och en person, den lär Borgmästaren upplyst vara Lindb, att Hr Ryttmäst. Westfeldt hvilken tagit Hr Gr. Lövens parti äfven deri deltagit: att Hr . Doktorn utan att kunna urskilja utaf hvilken sådant verkställdes, hört att slag utdeltes vid dörren, men sedan Hr Patronen Lindh framkommit på golfvet, seit att han, efterföljd af Hr Gr Löven, af honom blifvit slagen uti hufvudet; det sedan Hr Doktorn förnummit att blod hörjat flöda från Lindh, medan ban med kappkragen dragen kring hufvudet varit sittande 1 soffan, Hr Doktorn sökt förekomma medelst anmaning till Hr Gr. Löwen att icke förhetsa sig,fatt Hr Grefven derefter icke slagit mera utan endast tilldelat Hr Lindh en knuffning, hvarefter och sedan Hr Lindh begifvit sig fram åt fönstret, värdinnan på stället inkommit, och ledsagnt Lindh tillett inre rum. — I anseende till det afstånd, bvarpå Hr Dektorn setat från dörren, bade Hr Doktorn icke kunna fatta de der mellan parterne fällde uttryck, men att Hr Doktorn derefter hört Hr Ryttmästaren Westfeldt yttra, att det vore för en affär med Grefve Hamilton. 2:0 Hr Löjtnanten Granath, att Hr Löj!nanten den 11ite uti innevarande månad under åftonmåltiden inkommen uti inre matrummet, hörtjatt ordvexling förefallit mellan Hr Gr. Löwen och Boktryckaren Lindh, hvarunder Hr Grefven flere gåpger yttrat, att Boktyckaren Lindh antingen skulle bedja om förlåtelse, eller få stryk, att sedan Boktryckaren Lindh förklarat sig väl kunna bedja om förlåtelse om han dertill gjort sig skyldig, Hr Ryttmästaren Westfeldt närmat sig till Boktryckaren Lindh, och knytande väfven för hans mund yttrat att det enda medlet, hvarigenom Boktryckaren Lindhj skulle kunna bringas bära respekt för korpsen vore en blå rygg; och kallat Boktryckaren Lindh lymmel, hvarefter Hr Gr. Löwen slagit Lindh en örfil och fortfaramde med dylika slag förföljt Boktryckaren Lindh kring golfvet till soffan, der Boktryckaren Lindh likväl blifvit skiljd från Hr Grefve Löwen utaf Mamsell Rosing, som slutligen inkommit i rummet 8:vo Mamsell Rosing, att hon konsmen från köket, vid ge nomgåendet af det mellan detsamma ech yttre matsalen belägna matrummet, hört att någon disput derstädes ägde rum; derå, då så många personer innevcrocchRosing således icke fruktade att något vidare upträde skulle komma attäga rum hon icke gifvit agt, men att sedan kennesskänkjungfru yttrat sig förmoda, att det vore Hr Grefve Löwen cch Hr Patron Lindh, som ordvexlat med hvarannan, Rosing, ehuru hon varit nästan öfvertygad, att Patron Lindh redan vore bortgången, helst ban henne vetterligep, ned från spektaklet följt sin mor och fästmö, samt betviflat Spångbergs uppgift, att Hr Grefve Löwen jemte Hr Patron Lindh nyss förut ingått i sagde rum, åtföljd af spångberg begifvit sig dit, och då Rosihg erfarit att Hr: Örefve Löwen, som hennes ord föl10 törfvade jå Hr Patron Lindb, som varit sittande på soffan, sprungit mellan dem såret under yttrande: nu är det slut god Herrar ifattat Lindb, och sedan Spångberg uppläst dörreh infört benom, som varit blodig i ansigtet, uti sin sängkammare, hvarifrån Rosing utsläppt Hr Patron Lindh, som måst qvarlemna sin mössa uti matrummet, genom en åt förstugan eller trappan vettande dörr. På fråga tillade Rosing, att hon, som om aftonen bivistat spektaklet icke sedt, huruvida Grefve Löwen förut innevarit i matrummet, eller när han kom dit: att Rosing ej hört af Grefven yttras att han på någon viss tid och något ställe ernade slå Hr Patron Lindh, men väl att bemälte Patron skulle länge hafva tiggt stryk, äfvensom att Rosing då hon inkommit i rummet frågat om ej der fanns någon, som kurde afstyra våldet, hvarförutan Rosing upprepade någre efter upptradet fällde uttryck, hvilka såsom icke hit hörande, och ingalunda upplysande för målets utredznde, utan endast begagnade för ätlöjes väckande, Rätten ansåg icke böra uti protokollet inflyta. Uppläst och vidkändt.j Ny g:o Spångberg, att medan hon den 11 uti innevarande oa oo La ING 2 OrreR EA