NAR me EURETIKÖERIÖEREÖEBEÖIUORO OT UU OO VM Mm gr ——AARNORN ehuru alla icke kunde styrka, att de ägde den af lagen fordrade årliga inkomsten af 12,000 realer, utan fingo 40 dagars anstånd, att anskaffa de denill erforderliga dokumenterna. Hr Arguelles förklarade till och med rent af, att han alls icke ägde denna inkomst; hans valmän hade väl år 1834, genom subskription försäkrat honom om en sådan inkomst, men han hade endast emottagit denna gåfva, för att efterkomma lagens fordran, och i det fasta beslut, att icke göra något bruk deraf. Med hänseende till han. utmärkta förtjenster, . fattade kammaren det märkvärdiga beslut, att för bonom göra ett undantag från lagens föreskrift, och låta honom intaga säte och stämma, utan att äga den erforderliga inkomsten. Hr Lancha, deputerad från Malaga, och hviklen anses som en slags chef för de exalterade, var nu i ordningen. Han hade visserligen den bestämda iokomsten, men saknade dokumenter till bestyrkande häraf. Ehuru han icke gjorde anspråk på samma undsecnde, som blifvit visadt Hr Arguelles, trodde han sig likväl kunna begära enahanda förmån med de åter invalde procuradorerne, eller att få tid till dokumenternas anskaffande. Hans förslag understöddes lifligt af Grefve Donadio, men bestriddes af majonteten, och wvid omröstningen beslöt kammaren att Hr Lancha icke fick intaga sin plats förr, än hans dukumenter voro i ordning. Detta beslut har väckt mycken sensation både inom och utom kammaren, och man anser det såsom en protest af densamma mot de. exalterade, eller vännerna af 1812 års konstitution, hvilka nu mera ej anses utgöra mer än ex tredjedel af ledamöternes antal. t Detta förhållande har emellertid gifvit Hr Mendizabal en större sakerhet, än han förut egde, och Drottningens resa till Norra provinserna tros till följe häraf komma att uteblifva, emedan den icke så mycket var föranledd af begär, att uppmuntra trupparne, som af fruktan för kamrarnes demokratiska sinnesstämning. — Hr Gonzalezs val till kammarens president anses vara en följd af Hr Mendizabals personliga ovilja mot Hr Isturitz, och ej af någon politisk orsak, Han bade nemligen föreslagit den sistnämnde att inträda i ministtren, men hvilket denne vägrade, och Hr Mendizabal har ej kunnat förlåta honom det. Han blef, söm vi törut be; ättat , enhälligt vald till provisorisk president, men till definitif president erhöll han, bland de fem kandidaterne, endast sista rummet, hvaremot Hr Gopnzslez fick det första, .och utnämndes af Drottningen. Vid valet till sekreterare yi sade sig äfven kammarens böjelse för det Mendizabalskasystemet, ty den provisoriskt valde Hr Caballero , hvilken hör till de demokratiskt sinnade, förbigicks, och de flesta rösterna föllo på Hrr Onis, Carrasco och Huelves. Den nya presidentens första ätgärd var emellertid ett förslag till kammaren, att tacka Hr I1sturitz för det sätt, hvarpå han fört presidium. En ledamot anmärkte väl, att sådant skulle vara ett slags inkonseqvens å kammarens sida, men tacksägelse-adressen beslöts likväl med en stark majoritet. — Vid kamrarnes öppnande tillgick det med -fullkomlig Spansk gravitet, Hr Mendizabal öfverlemnade på knä throntalet till Drottningen, och hvarje deputerad aflade särskildt eden infor henne. En af dem, deputerad från Segovia, visade sig i provinsens bondkostym, utan halsduk och med en kappa vårdslöst kastad öfver axlarne, hvilket hos Pröceres väckte stor förtrytelse . såsom ett brott mot etiketten, och en tidning sammanställde denna företeelse med några dylika vid Franska revolutionens utbrou. Efter ceremoniens slut gjorde Drottningen på aftonen en promenad i Prado. Nationalgardets och truppernes glädjerop voro för ofrigt ganska sparsamma. Det förstnämnda lär för sig spela Riego-hymnen vid sin difilering. Thron:alet beundras såsom ett stilistiskt mästerstycke, hvars författande man tillskrifver antingen Hr Mendizabal, Gil de la Quadra, Lista eller den gudomlige Arguelles, men man är icke lika nöjd med innehållet, der man finner minisierens åsigter icke nog bestämdt angifna. Oroligheterna i Saragossa lära hafva varit föranledda af en dum emot trenne Carlister, hvilka fölldes till deportation. Folket fann denna dom icke nog sträng, utan fordrade deras afrättning, hvilken äfven gick för sig, eburu domarena lära hafva vägrat att underteckna utslaget. — 1 arlednirg af Carlisternes mordförsök mot tre Engelska officerare, hafva Brittiska krigskeppen på Bilbaos redd fått befallning, att skjuta med kartescher på alla de Carlisthopar, som nalkas dem inom skotthåll. Detta beslut har gjort ett ganska fördelaktigt intryck för Drotiningens sak. — Den omtalade träffningen vid Ordunna lärer ha varit af ringa betydenhet, och snarare fördelaktig för Christinos än för Carlisterna, hvilka sistnämda sjelfve i sina bulletiner nedsätta de dervid tagnpe fångarnes antal, från 800 till 300. Carlistehefen Cebrera har utfärdat en ny proklamation ll Åragoniens ivnevånsare, hvari han hotar alla Christipos med mord och brand, men gör likväl ett undantag för Drottningen regenlinnan, hvilken 2 2:11 2 a 2