Aftonbladet – 14 april 1836, sida 2

Löjtnanten Grejve Lömwens och RByttmästaren flVestfelts förklaringar i målet emot Boktryckaren, Brukspatron Lindh. Till Örebro Stads Wälofl. Kämners-Rätt! Den af Boktryckaren Lindh till Kämnersrätten , un. der den 22 nåastl. Mars, inlemnade besvärsskrift, rörande min emot honom d. 11 uti samma månad, vidtagne handgripliga åtgärd, har väl den egenskapen att, åtföljd af många fraser, vara vidlyftig, för att så mycket mera kunna verka på publicum (eller allmänna vettets domstol, med hvilken Hr Lindh nu tyckes vilja göra bekantskap). — Men samma, af en id-rik och känd penna, tecknade, och sedan i allmänna blad aftryckta skrift, saknar dock på några ställen hufvudegenskapen — den att respektera sanningen! — Jag beder derföre få fästa rättens uppmärksembet derpå, att hvad Hr Lindh uti denna skrift omförmäler, det jag, ej allenast anmodat honom komma in på spisqvarteret, för att med konom tala ett par ord, utan ock sedermera, efter inställandet genast gifvit stryk, är ingaluada med rätta förhållandet öfverensstämmanrde. — Boktryckaren Lindh inträdde alldeles opåkallad uti rummet, och då först, påminnande mig hans skymfelige tillmälen emot Grefve Hamilton, uppträdde jag och föreställde hans ofog, med uppmaning: att han, som offentligen förolämpat Grefve Hamilton m. 4:, nu borde derföre offentligen göra ursägt; — men då han, oaktadt mina beständigt upprepade föreställningar, hbvartill nära 10 minuters tid lärer åtgått, ej ville efterkomma denna önskan, fast mera på ett trotsigt och retsamt sätt uppmanat mig att verkställa det hot som jag un— der den föregående långa ordvexlingen yttrat, samt således sjelf påkallat ett utbrott som han nu sökte gifva en främmande färg, så följde, hvad mitt varma ungdomsblod och min förolämpade kamratskänsla (utan signal af Ryttmästare Westfelt) påkallade, — en häftighet, som jag väl nu efteråt, vid långt eftersinnande, beklagar — om ej för nämnde Boktryckares skull, åtminstone för de närvarande aktningsvärde personer, hvilka hade full rättighet anse stället fridlyst från obehagliga uppträden. — Sådant är det rätta förhållandet hvilket hittills Hr Lindh, med dess många framkallade viltnen, ej kumnat bevisa annorlunda. Erkännånde mig sålunda hafva felat, och skyldig stånda det ansvar, hvartill missgerningsbalkens 35 kap. 2 f. gifver anledning, vågar jag dock , med fullt förtroende till välloft. rättens upplysta bepröfvande, hoppas att samma balks 20 kap. 1 f. ej a mig derföre, med ringaste anledning, må tillämpas? — Men då ofta nämnde Boktryckare, till så hög grad trampat sanningen under fötterna, Så anhåller jag alltså, det han, Hr Pehr Lindh, för dess falskeliga och arga uppsåt att med nyssnämnde lagrum vilja störta mig, måtte stå det ansvar, som bjudes uti denna balks 60 kap. 1 eller 2 S.