Aftonbladet – 11 april 1836, sida 1

NAGOT OM KONSTEN ATT RECENSERA. Denna har ännu icke blifvit klassificerad bland de fria konsterna, troligen likväl endast af glömska; ty det ges i sjelfva verket icke någon, som drifves med mera frihet, mera ogeneradt än den, För att uppträda som författare, kompositör, målare, virtuos m. m., måste man dock hafva en liten viss grad af naturanlag och förvärfvad talang, om man icke vill göra sig löjlig och blottställa sig för en uthvissling vid första debuten. Vi veta ganska väl, att dessa kovnsiderationer icke afhålla mängden af försökare; men de afbålla åtminstone från framgången, och skrattet och glömskan slagta dageligen en hekatomb af dyhka sin egenkörleks offer åt smakens och förnuftets misskända gudomligheter. :Men det är icke så med kritikens konst, hvilket torde kunna inhemtas af nedanstående hlla deduktion. Man tealsr ofta om svårigheten och sällsyntheten, att träffa upplysta och för den tusenfo: made korruptionen otillgängliga domare i juridikens område. Och likväl hafva dessa en beskrifven lag för sig, hvars bokstaf de endast behöfva minnas, och hvars föreskrifter det vanliga sunda menniskovettet bör lära dem att tillämpa, Huru mycket svårare bör det då icke blifva, att träffa så beskaffade domare inom esteiikens område, der ingen skrifven lag fintes, der kandidaterna icke undergå någon pröfning, der intet ansvar drabbar den med oredlighet eller okunnighet beträdde, der egen upplysning, eget begrepp om det rätta, egeu känsla af det goda och sköna, utgöra den enda lager, dev samvetet är den enda advokatfiskalen, och den kränkta rättvisan, det våldförda skönhetssinnet utgöra den högsta instansen, men hvars ogillande och skrapor ej låta materielt känna sig! Visserligen gifvas många, för hvilka just denna advokatfiskal och. denna hög:e instans äro de aldra fiuktansvärdaste, och som derföre ärligt bemöda sig, att undgå hvarje kollision med dem; men man kan med visshet säga, alt: ingen förmår det helt och hållet, och att någon fullkomligt ofelbar och omutelig kritiker ännu aldrig funnits. Kritikens domsrätt måste ju utöfvas af menniskor, och den menskliga bristen gör sig gällande hos dem, söm -hos alla andra. . Oberäknadt de skiljaktiga åsigterna, det medfödda lynnet, den öfvervågande smaken för det eller det slaget, som må