Aftonbladet – 11 april 1836, sida 1

En notis i Danska bladen med förra posten, att åt: Engelska fartyg proviantera på Köpenhsmns redd, genom handelshusets Hambre et Son försorg , med afseende på den blifvande kryssningen i Östersjön, samt några konferenser hos H. Ex. Statsministern ior utrikes ärenderna härstädes m. m., hafva uwgjort ett tjenligt ämne att uppfriska konversationen vid spelborden och äfven på börsen. Alven damerna, unga och gamla börja Jyssna härtill, och man har hört iver än en languissant skönhet gripa till ett: Tror Herr Löjtnanten att det blir krig? såsom en-resurss för det domnande samtalet under francaisen. Ämnet är naturligtvis, såsom ännu liggande inom gissningarnes område, outiömligt. Som det nuw emedlertid hör till saken, att hvår och en skall säga sin tanka, så är vår i få ord den, att oaktadt i vår eldfängdatid man ej så noga kan veta om eller huru snart det smäller, finnes, alla politiska och financiella :skäl. oberäknade, ett särskildt, hvarföre icke något krig för i år är sannolikt. Detta skäl, så vigtigt som många andra, är att vi nu skrifva det, enligt Jungs spådomar, så betydelsefulla året 1836. De höga Potentaterna hafva, enligt historiens vittnesbörd, ifrån Wallenstein till och med Napoleon, icke förakiat sådane förutsägelser; och som de i allmänhet icke torde hafva böjelse att släppa löst något muvemang, som kan på ett eller annat sätt, — hvem vet huru? — leda till det tusenåriga rikets uppkomst, så är det all anledning, att kryssningarne denna gångev, för att nyttja en sublim talares uitryck 3 vid ett tilifälle, icke lemna efter sig andra spår, än i Östersjöns vär or.