Aftonbladet – 29 mars 1836, sida 2

att gemenskapen alltid, när denär i uniform, må få behålla hatten på hufvudet äfven inne i rum och inför donstolar ma. m. — Det anses numera temligen allmänt såsom gifvet att det bekanta uppträdet i Örebro ifrån början egentligen härledt sig från en kollision mellan olika åsigter i detta ämne; En gradpasserare, Grefve Hamilton, lärer nemligen inkommit i societetsrummet, kladd i den s. k. stallrocken, af bolstervar, samt med mössa på hufvudet och satt sig till bordet. Detta hade gifvit en i rummet närvarande rådman, som ej känt Grefvens person, anledning att vid utgåendet slå af honom mössan, och då Grefven vändt om och deröfver beklagat sig, samt gifvit sitt namn tillkänna, hade den sedermera illa handterade boktryckaren Lindh yttrat sig på ett skymfligt sätt till Grefven, men rådmannen hade samma dag gjort en ursäkt som funnits vllfredsställande. — En annan gång lärer en domare låtit bäradsprofossen taga hatten af en soldat inne i domsalen. Om man nu får hoppas att en hop framtida tvistigheter emellan militära och civila autoriteter samt mellan militärer och andra medborgare skola förekommas genom det vidtagna förslaget af att behålla mössan på, så VvOre det visserligen en blamd de lyckligaste åtgärder, för hvilka samhället står i förbindelse hos den nuvarande Hr GeneralAdjutanten. Men om, emot förmodan, det intressanta projek et icke skulle medföra åsyfiad verkan, så taga vi oss friheten anspråkslöst föreslå en annan utväg som tilläfventyrs lika gent skulle leda till samma mål, nemligen att soldaterna, i stället att befallas hafva hatten på, tvertom fingo ordres att taga den af sig när de äre under tak, likasom deras officerare och andra menniskor. Om sådant ock skulle skada truppens hållning, så minskade det likväl icke försvarsstyrkah mot rikets fiender. Till att vara karl för sin hatt? fordras väl icke nödvändigt, att alltid hafva denna på hufvudet.