som da radde 1 regeringen, var mera egnad alt genom kunglig nåd framkalla historieforskare, än egenteliga häfdaiecknare. En enväldig konung må göra hvad han behagar, men blomman utaf historien, en klassisk teckning, måste utgå från folkets vilja. Sveriges första, egenteliga historieskrifvare, Dahlin, framkallades utaf ständerna på 1740-talet. Han fullgjorde sitt uppdrag så, att hvarje Svensk måste högakta skalden och litteratören, för det han så väl löst sitt svåra problem, samt ursäkta bristerna i detta arbete, då man påminner sig alla de distraktioner vistandet vid Lovisa Ulrikas vittra och flyktiga hof ålade honom. Mången sednare. litteratör har med mycket mera ledighet, ej uträttat hvad Dahlin åstadkom. Men Svenska historiens lyckliga öde gjorde, att vid samma tid, eller föga sednare, en historieforskare uppstod, som ställde sigi bredd med de yppersta lärda i andra länder, och hvars minne, såsom sådan, blir för alltid odödligt. Hvar och en vet, att vi mena Lagerbring, och man kan med säkerhet säga, alt Svenska historieforskningen först med honom nått en fast och säker botten, samt den nödvändiga förberedelsen gjorts till klassiska verk i Svenska historien. Katakteren af det straxt derpå följande Gustaf III:s tidehvarf, glänsande och ytligt, kunde föga bidraga till förmån för Svenska häfderne, som fordra allvar och djup i sina yrken, ehuru Konungen med stor nåd omfattade så väl en Lagerbring, som de fortjenstfulle forskarne Fant och Nordin. Annu mindre betydlig vinst kunde väntas från :Gustaf Adolfs tid, hvars änskränkthet hämmade all tankefrihet. Man behöfver blott erinra sig det sätt, hvarpå fortsättningen af Hallenbergs historia förbjöds. Också nedsjönk historiens hela studium under denna sextonåriga jernålder, antingen till några äreminnen, eller om ett större arbete utkom, sådant som Kalmare-unionens historia, kunde ej den strängare granskaren sakna skäl, att kalla det historia utan fakta. En enda verkligt genialisk natur sysselsatte sig under denna tid med Svenska historien, och det var G. A. Silfverstolpe. j Först ett skönare tidehvart för Svenska historien upgick med revolutionen år 1809, då Svenska folket bortryckte den bindel, som despotismen knutit för dess mun, och återtog sin yttranderätt. — Likasom i alla grenar af litteraturen, började äfven Svenska historiens studium att få ett nytt lif, och mångfaldiga författare upträdde, för att tillvinna sig ett blad ur. Clios krans. Vi äro här tvungne att forbigå de mindre vigtigare arbetena i denna väg. Vi få ej en gång uppehålla oss vid en Franzens, en Fryxells, en Afzelii, en BruzeLi, och en Lundblads förtjenster derom, för att komma till de tvenne tvillings-stjernorna i Svenska historien, som med allt skäl ådragit sig Svenska folkets högsta uppmärksamhet, en Geijer och en Strinnholm. Lång tid förflyter säkert, och vi önska det med allt skäl, innan em fullständig karakteristik kan lembas af dessa båda häfdatecknares likhet och olikhet. Oss tillhör endast några anmärkningar. — Märkvärdigt är, att ödet redan från början har tyekts bestamt så olika lefnadsbanor för dessa så utmärkta häfdatecknare. — Lyckan tyckes för alltid hafva ingått ett förbund med Geijer, för att gå hans förtjenster till mötes. Redan vid tjugo års ålder grundlade han som student sin ryktbarhet genom att vinna stora priset i Svenska Akademien, en utmärkning, som några år derefter förnyades, och från denna tideu har aldrig någon heder eller belöning felats, som någonsin em svensk litteratör kan önska. Hans lärosal har blifviv hedrad af Furstliga besök; och han har till och med sett sig i tillfälle, att kunna af kärlek till sin veterskap afslå Sverges högsta andeliga värdighet. Motsatt har förhållandet varit med Strinnholm, som hela sitt lif igenom måst öfverlemna sim öfverlägsna själskraft åt ett så godt som fientligt öde. — Redan i förväg afbröts, genom inskränkta vilkor, hans sträfvande till den filosofiska graden, utan att likväl hindra honom, att samla sig kunskaper, värdiga detta syfte, och då han förmådd af behofven, valde boktryckareyrket, tvingade l honom oförutsedda olyckor att afstå derifrån, samt att söka sin bergning tills vidarei underordnade litcrära förhållanden. ! Men forskningslågan lefde hkväl i hans bröst. Han kände I sig kallad till.en af Klios älsklingsr, och hvad betydde yite omständigheter för cn mån, som ej fruktade, att i hårdsste vinter nattetid vandra mellan Stockholm och Upsala, för att hemta en eller annan historisk upplysning? Först i sednare tider, och sedan Strinnholms första del af Vasa-ättens historia utkommit, börjar förtjenstulla mäns uppmärksamhet vändas på honom, som slutligen föranledde Svenska Ständerna till deltagande i hans öde. Må denna digression ursäktas oss, innan vi våga några reflexioner öfver denna förtjente författares skrifter. . Geijer och Strinnholm äro i vissa afseenden med hvarandra beslägtade naturer. Båda äro begåfvade med utmärkt talang och en grundlig lärdom , båda brinna i nit för sin sköna vetenskap, och båda hafva ett välde -—-— . ov 2 a oh aa ee ee