Aftonbladet – 21 mars 1836, sida 2

med den af ordinarie presterskapet uti hvarje församling till ordförande, som bäst kan och vill personligen göra sig underrättad, såväl om skolornas verksamhet, som om de fattiga föräldrarnes och barnens uppförande och tillstånd; !och icke skyr besväret och mödan att bispringa de föreslagne ordningsmännen och lärarepersonalen med upplysningar, bistånd och råd. Uti dessa skolor bör en skicklig, nitisk och välvillig lärarepersonal, med alla de rättigheter och skyldigheter, som skolordningen föreskrifver, och med, tillräckliga löneinkomster, gifva undervisning endast i de ämnen, som för sådane barn äro nödvändiga och nyttiga. Dessa ämnen tror insändaren endast böra vara innanläsning, kristendom, råkna och skrifva, samt handtverk och qvinnoslöjder. Alli, som öfverstiger dessa ämnen, belastar barnens minnen med saker, som i alla fall ofullkomligt inhemtade, snart glömmas, och således för dem äro af ingen nytta. Deremot göra de deras skolgång obehaglig och motbjudande och förorsaka liknöjdhet och köld för all undervisning. Men lust och ifver, liksom flit och arbetsamhet, fordras oundgangligen, och dessa barn skola kunna fullkomligen inhemta allt som för dem är hufvudsakligast, nemligen en säker och god innanläsning, en lefvande och fast kristendomskunskap, Gudsfruktan, dygd, rättskänsla, ordningssinne, lydnad för lagarne, lust och skicklighet för arbete, och en kristelig omtanka för framtiden. Men ännu en annan orsak förefinnes äfven till de sysslolösa barnens kringstrykande. Genom den lätta tillgång till undervisning för fattiga barn, som allmänna och enskilta frikostigheten beredt, uppkommer icke sällan den liknöjdhet hos ett annat slag af fattiga föräldrar, att de icke en gång bry sig om besörja sina barns undervisning i den första kännedomen af bokstäfverna, emedan de hoppas att äfven detta utan kostnad kan ske i de allmänna fattigskolorna. Dessa skolor måste således emottaga de fattiga barnen vid 7 a 8 års ålder, och börja med undervisningen i de första .grunderna. Men som andra, lika beskaffade och lika behöfvande barn, under tiden tillväxa, kunna dessa antagna barnen icke få begagna dessa skolorna längre än 4 å 5 år. Följaktligen måste de utskrifvas vid 12 åa 13 års ålder, då deänau äro för unga och späda att kunna tjena andra. Som föräldrarne till dessa barnen hvarken kunna eller vilja sysselsätta dem med något arbete, gå de sedan sysslolöse på gatorna, och icke allenast glömma hvad de i skolorna lärt, utan inöfvas äfven i det onda; ty fåfäng gå lärer mycket ondt. Ds äro således icke sällan sjunkna i laster och brott, då de af presterskapet skola emottagas och beredas tillsin första nattvardsgång. Afven detta onda tror insändaren kunna afhjelpas derigenom, att en allmän inrättning bildades för hela hufvudstaden, der alla fattiga barn, som bevistat de nu befintliga frioch fattigskolorna, vid utskrifningen derifrån emottogos och vårdades. I denna inrättning skulle de icke allenast fullkomna, hvad de i skolorna inhämtat, utan de barn, som hade mera iust och fallenhet ått lära, skulle äfven föröka sina kunskaper med ett eller flera af de läroämnen, som kunde anses tjenliga, såsem Svensk språklära, historia, geografi eller musiklära. Hufvudsakligast anser insändaren likväl vara, att barnen i denna inrättning finge öfva sina tilltagande krafter uti alla de sysslor och göromål, som sedan förekomma under deras blifvande tjenstetid. Ifrån denna inrättning skulle derföre hvarje välkänd Stockholmsbo ega rättighet att påkalla arbetshjelp, då sådan i hans hus behöfdes, emot skälig betalning, och förbindelse tillika, att icke fordra annat arbete än det barnens krafter kunde medgifva, hvilket skulle åligga denna inrättnings läropersonal att bestämma. Igenom begagnande af denna inrättning skulle barnen icke allenast förvaras emot det förderf, som uppkommer under och af sysslolösheten, utan de skulle äfven blifva duglige och pihtlige till hvilka göromål som helst, när de sedan, efter sin konfirmation, kommo uti laglig tjenst. En sådan inrättning skulle helt säkert bära sig sjelf, sedan den en gång vore bekostad, derigenom att barnens arbeten försåldes och arbetsförtjensterna tillföllo inrättningen emot förbindelse att lemna alla barnen . kläder, och de mest behöfvande äfven föda och husrum. Till uppbyggande och iståndsättande af en sådan inrättning saknades troligen icke eller medel och utvägar, endast fördelen och nyttam derutaf lades i öppen dager af sakkunnige och trovärdige män. : Stockholm eger i sitt sköte många ädelmodiga och förmögna menniskovänner, som icke draga i betänkande att göra uppoffringar för det allmänna, då dess bästa derigenom befordras; det har vid mer än ett tillfälle visat sig. Stockholm, i Mars 1836. iSkolvän. De välvilliga och öfverhufvud riktiga ideer, som råda i förestående artikel, har föranledt Redaktionen att