Aftonbladet – 18 mars 1836, sida 2

Ven l1ls7:de Mars alkunnades Sodra Iorstadens Kamnersrätts utslag, angående den i detta blad förr omförmälde snickaregesällen : Malmström. :Kamnersrätten ansåg det val icke vara tillfyllest utredt, att Malmström vid den i Clevegränden timade eldsvåda tillgripit en från Distillatoren Richnau förkommen sele; men Malmström ansågs deremot vara, emot: sitt nekande, genom vittnens intygande; förvunnen att hafva innehaft den stulna selen, hvarföre, och då Malmström genom flerfaldige osanna uppgifter samt tvetalan tydligen ådagalagt, ått han olofligen åtkommit samma sele, Malmström dömdes att stå tjufsrätt för selens värde,-13 Rdr 16 sk. bko. För fylleri fälldes Malmström härjemte till böter. Utslaget uggtlerställdes Kongl. Svea Höfrätts pröfoing, i anseende till angifvelsens, gröfre beskaffenhet. S.D. Afgafs slutpåstående af aktor i målet angående Carl Pehrsson, tillförordnade Stadsfiskalen C. J. Rosenström. Efter en kört sammanfattning af hvad under ransakningen förekommit, förklarade aktor, att han ansåg Carl Pehrsson lagligen förvunnen icke allenast att hafva försåtligen mördat sin husbonde, Bryggaren Carl Johan Wertmäller, och derefter, genom inbrott, stulit penningar och persedlar till ett sammanräknadt belopp af nära 1,100 Rdr bko, utan äfven att hafva begått förfalskningsbrott, i så måtto, att han. på :en i landtbrukaren Lars Christofferssons namn skrifven oriktig orlofssedel, låtit hos Wertmäller städsla sig till tjenst. I följd häraf yrkade aktor, att Carl Pehrsson måtte i ena bot mista hufvud och högra hand samt varda steglad. Emot drängarne Fredriksson och Svensson, hvilka af Carl Pehrsson angifvits för delaktighet i mordgerningen, fann aktor icke den ringaste bevisning hafva förekommit, hvarföre något ansvarspåstående icke kunde emot någondera af dem framställas. Brandvaktsenkan Sellgren ansåg aktor deremot icke kunna undgå ansvar för det hon till Carl Pehrsson försålt en till 2 R:dr B:ko värderad silfverthesked , som hon uppgifvit vara hittad af hennes son. Carl Pehrsson sade sig ej hafva något annat, att emot aktors påstående erinra, än att Carl Pehrsson, i stället att steglas, önskade blifva i jord pegrafven. Svensson och Fredriksson yrkade, uti en ingifven skrift, att, då de-befunnits vara fullkomligt oskyldige till det brott, hvarföre de blifvit af Carl Pehrsson angifne , dem måtte tilldömas ersättning för det de, 1 olaga tid, bhfvit skiljde från sin tjenst hos Wertmäller, och derigenom förlorat de löneförmåner, som de trodde sig vara berättigade att fortfarande åtnjuta.