Aftonbladet – 18 mars 1836, sida 2

hb I Etna -— VALPLATS-PLACKEFTER . STRIDEN MED q STATSTIDNINGEN. I vår artikel om Statstidningens sista strid mot konstitutionuliteten lofvade vi att återkomma till frågan, för att till obduktion företaga några af dess skälungar, somdå blefvo förbigångna. En bland dem påstår, att det verkliga ministersystemet år oförenligt med Svenska statsförfattningen, emedan rådgifvarne icke hafva öfver sina underlydande den makt, som ministrar i konstitutionella stater hafva öfver tjenstemäanen, som lyda under dem Dessas afsättlighet .och ovilkorliga beroende af de såsom Konungens Rådgifvare tjenande departemens-cheferna skulle vara nödvändiga vilkor för införande af en ministerstyrelse. Här, likasom i allt det öfriga, har vår Statstidningsförfattare gett sig in på banan och begynt slå omkring sig med en hop outredda satser och dunkelt fattade notioner, och utan att hafva gjort sig reda, hvarken för huru det står till med de institutioner, dem han tror att man vill importera utifrån, eller med våra egna, i hvilkas ställe han tror att man vill införa de främmande: Desse lärde a-priorister hafva vanhgen det felet, att de väl uppgjort långa metafysiska teorier, men hafva ingen bekantskap med det faktiska, hvarföre ock allt deras skrifveri, så snart det gäller att stiga ned ur blotta tankens verld och blanda sig med verkligheten, blifver osäkert och sväfvande och väl slår an på lika organiserade och underrättade hufvuden och hos dem väcker en hop dunkla begrepp, aningar, tycken, att det bör förhålla sig så eller så, men aldrig tillfredsställer den, som vant sig att icke nöjas med obestämda notioner um ting, der faktisk kunskap är möjlig. Vår Statstidnings-författare har ögonskenligen aldrig otredt för sig dessa frågor: hvilka äro de embetsmän, som i konstitutionella länder äro beroende af ministrarna, och Ahuru är detta beroende beskaffadt? Hvilka äro de motsvarande embetsmännen i Sverige, och burudant skulle deras öde blifva, i fall ett konstitutionelt styrelsesystem här infördes? Visa sig icke symptomer af ett sträfvande att införa ett dylikt beroende, just under de man som ifrigast sträfvar emot erkännandet af hvad Statstidningen anser såsom grunden för samma beroende? Av icke Statstidningen sjelf i själ och hjerta tillgifven dessa läror om det blinda beroendet? Hvad inverka de underlydande tjenstemännen på rådgifvarne? Hvad kunna de förres tänkesätt hindra de sednare att betrakta sina embeten i hvilket ljus som häldst, att resignera eller fästa sig vid bestämda grundsatser? — Hade den lärde författaren på Tingaste vis sökt göra sig reda för dessa frågor, innan han skref, så hade vi säkerligen sluppit att läsa hela episoden om detta hinder för ministerstyrelse 1 Sverige. Men han har, under sina lukubrationer i theoriernas verld, någon gång kommit att läsa en naken uppgift om ministrars oinskränkta makt öfver sina underlydande; och straxt trodde han sig hafva hittat ett gyllene korn, som han blott behöfde utsläppa lika rått och odigereradt, som han fått det, för att göra ofantlig effekt. Det första, vi vilja anmärka, är den infatuerade envishet, hvarmed Statstidningens författare — och deras stallbröder före dem, Granskaren ta. fl. — fästa sig nästan uteslutande vid Statsråder, då de tala om Konupgens rådgifvare. Sanningen till sägande, bekymra vi oss deremot föga om desse Herrar tsburettsinnehafvare, som dessutom böra alldeles uteslutas ur räkningen vid diskuterande af den nu förevarande frågan, eller den om underlydande embetsmäns besoende af sina chefer. Alt denna fråga kunnat väckas af en förfauare, . som hela -vägen 1genom blott fästat sig vid Statsiåder, bevisar redan tillrackligt, huru pass reda han har på ämnet. Hvilka äro de tjenstemän, som desse haiva under sig? Någon sorts chefskap lärer hos dem icke