Aftonbladet – 17 mars 1836, sida 3

EN MÅNSTEN. Uti Dässeldorfer Zeitung har en Professor Benzenberg låtit, med öfverskriften: Månsten den 16 Februari 1836, kl. 6 och 10 minuter på aftonen, meddela följande intressanta astronomiska observation: Ibland de många månstenar, som i millioner flyga omkring vår jord, och hvaraf vi icke kunna se de flesta, i anseende till deras obetydliga storlek, vanligen från 1 tll 3 fots diameter, kom en kl. 6 och 10 minuter på omkring 10 geogr. (6 F Svenska) mils afstånd rära jordens yta. Den hade ett utomordentligt starkt ljus och en svans efter sig. Dess diameter var ungefär så stor som Jupiters diameter. (Här måste tydligen något tryckfel i den Tyska tidningen hafva förefallit.) Den kom på en höjd af 30 grader från öster till vester och sjönk eynbart. Emot meridianen gjorde den en vinkel af ungefär 45 grader. Om det vore möjligt att anställa en ny observation så kunde man beräkna den, och se om den fallit ned på jorden eller blifvit återförd i höjden ur atmosferen och lupit vidare i det toma rummet omkring vår jord. Maånan har aldeles ingen eller åtminstone obetydlig atmosfer, och om kanoner funnos i månan, så skulle en sådan, om den riktades rätt upp och ned, vid skottets aflossande skicka kulan ut i den toma rymden, så att den icke vidare kom tillbaka till månan. Disseldorff d. 17 Febr 1836. Benzenberg. Hannowersche Zeitung, som upptager denna berättelse, tillägger att denna eldkula, som enligt Benzenbergs tanka skall vara utkastad från en vulkan i månan till jordens granskap, äfven varit synlig vid Wielfel, en timmas väg från Hanover. Den observerades af Schulvoigt Aue och stod kl. tull 7 60 gr. högt i öster, samt försvann i sydvest bakom ett moln, något längre ned. Rörelsen var långsam. Svansens längd var 3 el6 gånger månans dismeter, och den utbredde ett ganska starkt sken, samt gaf några gnistor ifrån sig. ASEAS TLS AI ARE LIKVIDA SEEN ESR VREDE EEE ARNE PRE RP RN NEN NETNUTNASERNR RS VINES