Aftonbladet – 17 mars 1836, sida 2

VÄLLOFL. BORGARE-STÅNDET OCH NÄRINGS. FRIHETEN. Vi förmode att endast ganska få af våra läsare underlåtit att taga kännedom af den märkvärdiga petition af Borgareståndet vid sista Riksdag, emot näringsfriheten, i sammanhang med en framställd underd. anhållan till Regerivgen, om denna frågas snara afgörende till ett slutligt resultat, hvilken meddelades i tisdagens nummer af denna tidning. Vi förbehöllo oss då, att få återkomma till några behöfliga erinringar vid detta dokument, under uttryckande af den förmodan att alla dela Borgareståndets önskan om sakens. snara afgörande hos Kongl. Maj:t, sedan den nu legat nära 13 år, efter det 1823 års Ständer första gången afgåfvo ett utarbetadt fullständigt förslag i ämnet. Man måste göra Borgareståndet den rättvisan, att det snart sagdt i den hulvudsakligaste punkten ingalunda visat sig trångsinnadt, utan tvärtom uttryckt sig i en ganska liberal och med närvarande tids fordringar öfverensstämmande anda, då Ståndet, såsom orden lyda, Pinser och erkänner nyttan af en fri utveckling af hvarje medborgares arbetsförmåga, såsom utgörande den rätta grunden för en sann och verklig näPringsfrihet, och icke fordrar andra vilkor för Prättigheten att i stad blifva näringsidkare, än god frejd, erforderlig för hvarje medborgaPre, ämnad att verka och gagna i det alimänna, uppnådd vwviss ådr och dermed vunnen stadga och erfarenhet att råda öfver sig och andra, samt prof på egande skicklighet i det yrke hvarå burskap sökes — — denna skicklighet må vara vunnen hvar, när: och på huru kort tid som helst. i Ståndet har härigenom gått hvarje bilbg fordran så långt till mötesy att i denna punkt föga eller intet vidare finnes att tvista om, äfven för förfäktareo af den oinskränktaste näringsfrihet. Det är derföre med verkhg ledsnad vi nödgas, innan vi ingå i någon vidare gransk