Berättelse om den af Rikets Ständers revisorers för sistlidet år verkställda granskning af de under Kommerse-Kollegii vård ställda fonder och medel, är nu tryckt och utlemnvad, tillika med bemälte kollegit förklaring, och innehåller en öfversigt af de understöd som blifvit lemnade till fabriksindustriens uppmuntran, hvaraf vi anse oss böra jemväl uptaga ett och annat till våra läsares kännedom. i Manufaktur-Diskontfonden har under åren 1833 och 1834 haft i inkomster 48,112 Rdr, men 1 utgifter 37,060 Rdr, hvaraf 14,000 Rår hvardera året utgör teknologiska institutets anslag, som utgår af denna fond; 2000 Rdr hafva utgått såsom förskott till modeller och böcker för samma institut ; afskrifna äldre fordringar 6,734 rdr och 325 Rdr för reparationer å Kommersekollegii hus. Vid slutet af året 1834 uppgick således hela fonden till 800,209 Rdr. Vid granskningen af manvufakturfondens räkenskaper hafva revisorerne anmärkt, att denna fonds ändamål egentligen är, att bispringa fabrikerne med lån; men dels i följd af en ökad varuproduktion, dels derföre att fondens inkomster äfven utgå till andra ändamål, räcker det numera icke till, att lemna fabriksidkarne större förlagslån, än 193 procent af deras tillverkningars värde; hvarföre revisorerne bemställt, att teknologiska Institutets anslag måtte öfverflyttas på någon annan titel, likasom nu sker med Chalmerska slöjdeskolan. Häruti har ock Kommersekollegium instämt. Zz Vid expositionen af Manufakturfondens vinstmedel, har bland annat den anmärkning blifvit gjord, att ifrån denna fond utgår en lön och arfvode till Ofversten J. A. Palm, såsom f. d. direktör vid Eskilstuna fristad, oaktadt denna befattning n.mera uphört, sedan den allmänna tillsynen öfver fristadens handel och manufakturer blifvit öfverlemnad åt Kongl. Kommerse-kollegium. Sednaste Ständer afslogo denna löns uppförande på indragningsstaten, hv2refier Kongl. Maj:t genom ett nådigt bref förklarat, att då Ofverste Palm genom fullmakt blifvit försäkrad om sina löneinkomster, skulle han tills vidare uppbära sina 900 Rdr af manufakturfonden, så vidt anslaget för manufakturernes befrämjande icke dertill lemnat tillgång. Revisorerne hafva nu egemtligen fästat sig dervid, at Öfverste Palm fått bibehålla Aeta sin lön, oaktadt denna, enligt ett kungabref af år 1825, endast skulle utgöra 600 Rdr, och 300 utgå såsom arfvode, så länge fristaden och gevärsfaktoriet föorblefve under en gemensam styrelse; ett vilkor, som numera förfallit, utom det att revisorerne er nrat, att arfvoden vanligen endast ansets kunna beviljas för effektiv tjenstgoring. Kommersekollegium har i denna punkt endast åberopat det Kongl. brefvet angående fullmskten, med ullagg at den upplysningen, att den nionde hufvudtiteln lemnat tillgång till ersättning afde 300 Bår till manufakturfonden. Denna anmärkning är väl i sig sjelf icke betydlig, men vi hafva likväl omnämt den, och egentligen derföre, att den lemnar ett at de många bevisen derpå, huru lätt och oförskyldt staten kan få vidkännas onödiga utgifter, derigenom att det vid tillsättningen af lediga tjenster sällan tages i betraktande, huruvida icke samma tjenster kort derefter kunna komma att indragas; cch sedan, när detta sker, åberopas Ständernas förbindelse att honorera Reringens fullmakter. Det är på sådant sätt indragningsstaten vuxit till den oerhörda summa, som den för närvarande utgör, och ökats i stället för att minskas, nästan vid hvarje riksdag, När feåga är om några af Ständerna begärda reformer i lagskipningen, om indragande af öfverfödiga domstolar 0. 5 V., då heter det att folkets behof och varor måste respekteras; att tiden ännu icke är inne till förändvingar — som kanske varit begärda på 3, 4 riksdagar, o. s. v. men när regeringen får organisera på egen hand, och först tillsätta nya tjenster eller hela stater och korpser, för