Aftonbladet – 15 mars 1836, sida 2

alldeles nödvändiga att iakttaga, om icke städernes naringsyrken skola bhfva föremål för lausinnige och okunnige personer, hvilka obetänksamt deruti ingå och ofta, efter några års förlopp, falla allmänna fattigvården, och följaktligen äfven städernes borgerskap, till last. De med hvarje år växande afskrifningar af utskylder till Eders Kongl. Maj:t och kronan för näringsidkare, endast inom hufvudstaden, lemna äfven ett ojäfaktigt bevis på verkningarne af den lätthet, hvarmed i sednare tider inträde i näringarne vunnits, och hvilket förhållande jemväl inträffar n.ed rikets öfriga städer; och den sanning står qvar, såsom ovedersäglig, att välmågan inom städernes borgerskap på de sista tjugo åren i ganska betydlig mån aftagit. Detta förhållande har äfven inträffat i andra länder, der obegränsad näringsfrihet, i följd af tidslynnets orediga sträfvande och stundom föga sansade beräkningar, blifvit medgifven. Så t. ex. har magistraten i Berlin, uti en offentligen kungjord och till sitt ionehåll icke vederlagd skrift, meddelat den upplysning, att, sedan skråförfattningarne i Preussen upphäfdes, hafva skaror af. menniskor störtat sig på den industriella banan, derigenom folkmängden betydligen tillväxt och fabrikanternes antal tilltagit i en oerhörd progression; att genom den deraf föranledda varucfversvämning hafva prisen fallit lika oerhördt och deras fall sänkt större delen af hufvudstadens näringsidkare i den yttersta fattigdom; att de obetänksarama nykomlingarne i deras undergång dragit med sig ett stort antal äldre familjer, hvilka förut funno sin bergning:, att alla dessa olyckhga falla fattig-försörjningen till last och öfverlemoa sina barn åt barmhertigheten eller hungersnöden; att osedligheten inom dessa klasser i samma mån tilltagit och barnens uppfostran i familjerna vårdslösats på det mest bedröfliga sätt, samt. att de offentliga inkomsterne väl tillväxt, men endast såsom nominella; ty blott en femtedel af Berlins befolkning kunde betala några kommunal-utskylder, och af dess 50,000 familjer voro 1815 blow 2,122 i detta förhållande, men år 1830 och således inom 15 år hade antalet stigit till 10,000. De statistiska upplysningar, som erhållits från andra länder, vitsorda äfven enahanda olyckliga resultater af den så mycket eftersträfvade, obegränsade friheten i näringsvåg, och att man på flera ställen redan är öfverens om nödvändigheten af återgång till det gamla systemet, under vissa modifikationer. Detta skall, efter Borgareståndets underdåniga öfvertygelse, äfven inträffa på Sverige, sedan det genomgått alla graderna af den obegränsade näringsfrihetens verkningar och de densamma åtföljande olyckor. Borgareståndet vågar derjemte underdånigst tro, att upphafvandet af all skillnad emellan stadsoch landimanna nåaringarne är för dem begge skadlig, emedan den vexelverkan, hvarigenom de, efter den naturliga ordningen, kunna och böra gagna hvarandra, med detsamma upphäfves. Verkningarne af det nya, eller frihetssystemets tillämpning på Svenska landsbygden, hafva äfven visat sig, i thy att öfver allt på landet handlande och handtverkare nedsätta sig och, utan beskattning, till Städernes Borgerskaps stora förfång, idka dess yrken, hvarigenom fallenhet för beqvämlighet, vällefnad och lyx bland allmogen allt mer och mer sprides; och om icke ändring härutinnan sker och sker snart, befarar Borgareståndet, det Eders Kongl. Maj:t inom kort torde få erfara den, i mera än ett hänseende, olyckliga och för Eders Kongl. Maj:ts landsfaderliga hjerta smårtande sanning: att städerne helt och hållet förfalla, i samma mån som de blottas på mnäringsidkande innevånare, samt att landsbygden, till dess hufvudnärings eller jordbrukets skada, öfversvämmas af så kallade handlande och handtverkare, hvilka, undvikande, å ena sidan, stadsborgarens dyrare uppehälle samt många personella och reella onera, och, å andra, åter jordbrukets mödosamma yrke, med begärlighet inträda på denna mera beqväma bana. Sådane voro i korthet anledningarne till den klagan och de bekymmer, som rikets Borgarestånd sistlidne riksdag nedlade inför Eders Kongl. Maj:t, och till denna klagan och dessa bekymmer hafva under den förflutna tiden, efter hvad förut är i underdånighet yttradt, anledningarne snarare ökats, än minskats. Borgareståndet vågar emellertid i underdånighet hoppas, att, genom antagandet af de utaf ståndet aflemnade förslag, skall ingen medborgares naturliga rätt blifva förnärmad, men sansad frihet och allmän säkerhet i näringsväg befordras och derigenom det onda afhjelpas, hvaröfver Städernas Borgerskap nu allmänneligen klagar Stormägtigste Allernådigste Konung! Värdes med huldhet och nåd upptaga denna Borgarez ståndets underdåniga och uppriktiga framställning , påkallad af det förhanden varande behofvet och af Kommittenters enhälliga uppdrag och värdes skänka nådig uppmärksamhet åt ofta åberopade; af Borgareståndet vid sistl. Riksdag aflemnade förslag, så att frågan, om näringsfriheten ii sin helhet, Samt den ovisshet och o