Aftonbladet – 14 mars 1836, sida 2

Vi hade ännu icke mer ån hunnit sätta pennan på papperet, för att meddela våra läsare 1 landsorten en underrättelse om Demoiselle Lithanders utmärkta konsert sistlidne Lördag, då vi från en af våra vänner fingo emottaga en artikel angående densamma, hvilken är så intressant, att vi med nöje här meddela den. Likväl måste vi dervid förbehålla oss en liten reservations rätt i afseende på det som yttras, såväl om Bellinis musik, hvars romantiska om också litet svårmande karakter, och glödande liflighet mera än en gång hänryckt oss, som angående det sista stycket, Tyrolienne, hvars piano icke med en så smältande ljufhet kan uttryckas af någon, som icke eger hvad artikelns författare likväl ej så fullkomligt synes tillerkäana Mamsell Lithander, nemligen en! af naturen förträflig och intagande stämma. Deremot underskrifva vi med nöje hvad som yttras om Hr Lemminog. Se här den ifrågavarande Uppsatsen: MAMSELL LITHANDERS KONSERT. Om våren 1819 gafs på stora Börssalen en, icke anoncerad, musikalisk soird, till förmån för tvänne elfvaåriga tvillingssystrar, då ännu blott fortepianospelerskor. Man beundrade den ovanliga talang de båda små kariterna utvecklade. Man hänrycktes som vanligt af Karsten, hvilken dervid sjöng Bethovens Adelaide, och som med sina grå hår, men sin ännu bibehållna friska mannakraft, gaf en intressant anblick bredevid de båda barnen, och framställde på samma. gång en bild af minnet, som han snart skulle tillhöra, och af hoppet som stod vid hans sida. En rymd af 17 år ligger emellan denna soir och Lördagens konsert; Hvilka skiften tillhöra ej denna tidsrymd! Ett nytt slägte har bildat sig, med nya äsigter, nya anspråk, till någon del nya rättigheter dertill. Karsten ligger längesen i grafven; åldern vutiog hos honom sin rätt. Men han har följts dit jemväl af den ena af de tvenne systrarne, ännu i ungdomens blomma, och den andra, som för vår tanke ännu visade sig som ett täckt och älskvärdt barn, framträder här som en fullt utvecklad qvinna. Om minnet ej kunde undgå, att hvälfva en blick tillbaka öfver de försvunna åren, så kunde det ej heller undgå, att dervid upphemta åtskilliga ämnen till saknad, åtskilliga melankoliska föreställningar, och man vet, att detta slags minne någon gång har svårt att rätt njuta det närvarande. Sådant var måhända äfven fallet med oss. Må detta lända oss till ursäkt hos dem, hvilkas åsigt af denna aftons nöje måhända något torde skilja sig från våg Konserten börjades med ouverturen till Rossinis .Siege de Corinthe, och detta stycke var i sanning fullkomligt lämpadt, att återföra oss till den nuvarande tiden och dess musikaliska smak, af hvilken detta tomma, skramlande intet verkligen kunde anses för en sannskyldig representant. Nu framträdde Mamsell Li