Aftonbladet – 12 mars 1836, sida 2

Ser jagi handen det flammande svärd, med runor beskrifvit, Ser jag en forntida bard; kristnad han önskar7tillbaks Fädernas gudar, dess vikingalif, och det lustiga Vall: hall, Värojes vid fredliga värf, ledes vid munkarnas sång. Herr Sandström, som genom sin, i en kraftfullXanda författade ödfversättning af Grillparzers Stamfrun visat sig ega ett friskt poetikst sinne, och följagteliger behörigen dokumenterat sig såsom vuxen sitt företag att på modersmålet utgifva Tusen och En Natt, har förtraffligen lyckats att återgifva arbetets naiva ton. Förkortningarne och uteslutningarne af ingresserna äro högst ändamålsenliga, hvilket hvar och en måste medgifva, som läst en fullständig öfversättning af detta verk. Sammaiförfarande måste iakttagas vid en försvenskning af Boceac z cios sagoverk, ty ehuru flera personer der föra ordet, är likväl så föga afvexling i ton och individualitet bemärkbar, att det vore onödigt säga till: nu talar den, nu den? — TI detta verk åter berättar samma Scheherazade allt; anledningen och omständigheterna, under hvilka hon berättar, veta vi af inledningen; och hvad intryck hvar berättelse gjorde på Sultanen, eller i hvilka ordalag han behagade yttra sitt autokratiska bifall, det gör oss just detsamma; och detsamma är det också. Lägger man nu till verkets eget och öfversältningeris värde ett godt och oklanderligt tryck, papper och pris, så har man allt skäl att på det bästa rekommendera hos allmänheten denna sagoverld med sina under, beldst som det vore en verklig förlust för vår litteratur, om dess utgifvande, genom bristande uppmuntran å den läsande allmänhetens sida, skulle nödgas afbrytas. Vi kunna icke vackrare sluta vår anmälan, än med citerandet af utgifvarens slutord i företalet: Gode läsare! om således dessa fornsagor äfven i din själ förmå frambringa en luftspegling af den grönskande oas i lifvets öken, som vi ge namn af barndomen, så har jag genast en anledning att glädja mig öfver min svaga, men välmenta åtgärd till deras öfverflyttande på modersmålet. Lef väll? — s (— ns —)