Aftonbladet – 11 mars 1836, sida 1

ven, så skulle intet krig uppkommit mellan Porten och Ryssland. Denna senare makts belagenhet skulle då hafva varit helt olika mot hvad den ru är. Det är beklagligt, att man icke vidtagit åtgärder att tvinga Turkiet till en traktat, som gjorde slut på dess tvister med Ryssland. Till och med om vi förklarat Turkiet krig, för att tvinga det att underteckna en sidan traktat, så skulle sådant hafva varit Turkiet nyitigt. Om en dylik traktat kommit till stård, skulle: man icke haft att beklaga den olycklige freden i Adrianopel. Jag för min del skulle med nöje hafva bidragit att bringa traktaten till verkställighet, om jag fortfarit att kommendera eskadrerne, men min pligt var att lyda. Hvad planer Ryssland också må umgås med, så är jag viss på en sak, och det är, att om England räckte handen åt Turkiet, så skulle Ryssland finna sig hejdadt i sin gång. Välan, låtom oss undvika kriget, men icke mera, än att det sker med bibehållen ära. Jag tror att ekonomiska skäl bragt vår marin nedanom den pankt, der klokheten fordrar att bibehålla densamma. (Hör!) Det är derföre jag med liflig tillfredsställelse af throntalet erfarit, att en tillökning i vår marin blifvit föreslagen.: Detta är verkligen. det mest ekonomiska och säkra medel, att trygga landets stora intressen. Det är oss lättare att komma till ett reciprocitets-system med Turkiet, än med någon annan makt. Ryssland har icke samma handelsrelationer med denna makt, som vi; em utsträckning af vår handel med Turkiet skulle öppna en. ofanthg afsättning för våra produkter. Lord Sandon. Det var 1833 man hade bordt förekomma de händelser, sow vi nu beklaga. Den dåvarande Styrelsen hade bordt undvika att tvinga Sultan att kasta sig i en så farlig väns armar, som Kejsaren af Ryssland... Vi hade då i Ovienten ett inflytande, som kunnat begagnas till förekommande af hvad som seder mera inträffat, och allt detta hade kunnat låta sig göra utan krig. Man -sade då, liksom nu, till huset och landet;q att det framför allt var önskvärdt att freden upprätthölls. Mar R Hygen förtroende för ministrärng; om J sätten oss i trångmål, om J utmanen oss, så tvingen J oss måhända till krig. Man lät det gynnande tillfället gå sig ur händerne, emedan man ville, som det hette, vänta så länge, till dess någon direkt uppmaning skedde tll England. Nu är det svårt att tillintetgöra det Muskovitiska inflytande, som vi låtit stadga sig. Då Porten såg sig öfvergifven af sina tvenne gamla allierade, England och. Frankrike, då den såg Ryssland alltid nitiskt att skyn da till dess försvar, så uppkommo, såsom man kunde vänta sig det, nära förbindelser mellan dessa båda makter, och det skulle numera vara ytterst svårt att tillintetgöra detta farliga förbund, hvilket lika mycket hotar vår makt, som vår handel. Det är med smärta jag måste säga, att styrelsen synes mig fästa alltför mycket värde vid förbundet och handeln med Rysslånd, då den deremot med en ytterlig lättsinnighet behandlar de intressen, vi hade bordt vårda i Turkiet. Jag tror att om England varit mera vaksamt då Polens öde låg i vågskålen, skulle detta olyckliga land icke blifvit ett rof för så förfärliga missöden. Ryssland skulle icke, såsom det gjort, sökt att alldeles tillintetgöra Polen, hvilket var stäldt under vårt skyde. Vi hade bordt förena oss med Frankrike, och ägga Östers rikes afvundsjuka. Hr Roebach påstod att Englands verkliga i:tresse låg deri, attdet afhöll sig ifrån inblandning i andra nationers angelägenheter; och tillade att Rysslands makt blifvit öfverdrifvet skildrad, att Ryska aristokratien icke kan vara utan Englands produkter, och att England icke har någonting att frukta af Czarens eskadrar. Ett krig skulle blifva förderfligt, emedan det komme att hindra reformernas utveckling. Sir C. Canning var af den tankan, att landets intresse fordrade, att England sökte verka för upprätthållandet af den politiska jemnvigten i Europa. Han trodde att det skulle vara föga klokt att nu öfvergifva en grundsats, som tjent till rättesnöre för Englands politik under de tvenne sista seklerne. Det hade icke varit klokt åa Englands sida, sade talaren, om det underlåtit, ait blanda sig i de Europeiska förhållanderne, efter den förvirring, som Fransyska revolutionen åstadkom, utan i stället låtit nationer, som icke alltid voro fullkomligt ense med hvarandra, efter behag få ordna så stora intressen. Hr P. Stewart: Jag delar den tanka, som blifvit yttrad i afseende på Polen. Tillståndet i nämnde land visar statssekreteraren för utrikes ärenderne hvad man har att vänta af Rysslanvds politik. I Juni månad 1832, då en motion blef framställd till fördel för Polen, yttrade sig den ädle Lorden på följande sätt: Hvad den tankan angår, som hyses af FA. EN ak DL. I JT Lan fs Pe so AR KE a