Aftonbladet – 11 mars 1836, sida 1

n:o 395 d. 20 Febr. 1836. de n:o 395 d. DEBATT I ENGELSKA UNDERHUSET RÖRAND ENGLANDS FÖRHÅLLANDE TILL RYSSLAND. (Slut från Onsdagsbladet.) Hr Attwood understödde motionen och yttrade, att om England för trenne år sedan visat sig hågadt för en krigsförklaring mot Ryssland, så skulle icke regeringen i denna stund vara nödsakad antaga en hotande ställning mot denna makt. Lord Pollington. Jag kan försäkra huset, att, enligt de observationer jag sjelf haft tillfälle göra, väntar en stor del af folket i Österrikes Slawonska besittningar, som står under inflytande af Grekiska prester, med otålighet det ögonblick, då de få ställa sig under sjelfherrskarens välde, såsom chef och beskyddare af den religion de bekänna. — Talaren angrep, i ganska häftiga ordalag, Rysslands inkräktande politik. Hr Barlow. Jag set att Englands yttre politik varit vanvårdad dessa senare åren, emedan lagstiftande makten förnämligast sysselsatt sig med invertes reformer. Likväl delar jag icke helt och hållet den fruktan, Lord Dudley Stuart uttalat i afseende på Ryssland. ; Jag skulle icke vilja, att Frankrike vore vår bundsförvant i ett krig mot Ryssland; om ett sådant utbryter, hoppas jag att vi skola ensamme bestå kampen. i Lord Palmerston. Jag delar icke den värde representantens för Birmingham (Attwood) önskan, att kriget måtte utbrista. Jag hoppas, tvertom, och jag tror att freden skall kunna upprätthållas; men om krig uppstod, så skulle jag icke vilja se: England ensaint gifva sig in i striden, utan väl omgifvet och understödt af talrika bundsförvanter. (Bop från alla håll: Hör!) Jeg erkänner visserligen sakens. hela vigt, och i min tanka kan icke England utan fara förblifva en likgiltig åskådare af händelserna; om nationen icke visar en mera passionfull ifver, om dess ställning, vid första anblicken, synes vara en kall overksamhet, så kommer det deraf, att folket har fullt förtroende, till regeringen. a Den tillväxt i territorium Ryssland kunnat vinna, har varit gynnad af . branden i Europa. Kriget har alltid befordrat. Rysslands intressen; detta är ett ytterligare skäl att omfatta fredssystemet. Månne detta vill säga, att jag icke fästar all den vigt jag bör vid apprätthållandet af Turkiets territoriala helhet? Visst icke; men då jag besinnar den omätliga svårigheten att genomgå den långa kedjan af negociationer, om hvilka den ädle Lorden talat, tror jag, att sjelfva det grannlaga i frågan frikallar mig ifrån att behandla den så grundligt, som man skulle önska, och jag hoppas att huset skall ursäkta mig, att jag icke inlåter mig i en mera fullständig polemik med den ädle Lorden. i Jag skall hkväl fästa uppmärksamheten på ett misstag, hvari den ädle Lorden synes mig hatva fallit. Jag kan försäkra honom, att Preussiska tullföreningen icke har någonting muskovitiskt; det är icke annat än en rent germanisk transaktion. Hvad sjelfva motionen angår, så skall jag icke sätta mig emot framläggandet af vissa dokumenter; men jag tror att det kunde vara skadligt för landets intressen, att framlägga åtskilliga af dem motionären begärt. Likväl tror jag mig böra upprepa hvad jag redan förut förklarat, nemligen att Rysslands förfarande mot Polen är stridande mot stadganderne i Wienska trakiaten. Traktaten i Unkiar-Iskelessi skulle nu vara utan intresse, liksom den blifvit utan verkställighet; såsom ett dokument utan kraft och utan vigt förtjenar den icke att framläggas. Innan jag slutar, vill jag på det bestämdaste förklara, att regeringen icke byser mindre sorgfällighet och intresse för Polska och Orientaliska frågorne, än den ädle Lorden för dem känner sympati; men då ingenting för närvarande ger anledning förmoda, att Europas fred skulle komma att störas, så tror regeringen hvarje demonstration onyttig, som kunde väcka ogrundade farhågor. Hon har hittills omsorgsfullt vakat öfver det dyrbara fredsdepositum, som varit henne anförtrodt, hennes vaksamhet och nit skola icke slappas, och hon ser icke i detta ögonblick något skäl att tvifla om framgång i sina bemödanden. (Lifliga bifallsrop-) i Doktor Bowring. Ryssland är långtifrån att vara så mäktigt, som man behagat säga. Den omätliga vidden af dess territorium är för detsamma snarare en olägenhet än en styrka; och dessutom är det icke åt folken, som England förklarar krig. Då det väpnar sig är det emot despotismers princip. Den hedervärde ledamuten framställde slutligen några anmärkningar i afseende på Preussiska tullföreningen ; han var fullkomligt af samma tanka som Lord Palmerston om det rent germaniska ursprunget till denna förening, hvilken, såsom han yttrade, skall sluta med att 1 10 1 ee oo TY . MR