Aftonbladet – 10 mars 1836, sida 1

BETRÄKTELSER ÖFVER TIDNINGEN SVENSKA MINERVAS BETRAKTELSER VID RIKSDAGENS SLUT. Tredje Artikeln. (Forts. och slut fr. N:o 39.) Minerva börjar sin tredje hufvudafdelning, eller den om Bevillningsfrågorna, med den anmärkningen, att det skall vara föga begripligt för den, som inser sakernas naturliga inbördes sammanhang, hvarföre de ärenden, som enligt grundlagarne tillhöra bevillnings-utskottets handläggning och beredande åtgärd, blifvit skiljda från statsutskottet. Oss åter förefaller det ganska tydligt, att skilnaden, som Grundlagarna uppdragit emellan statsoch beviliningsutskottens befattning, gahska, enkelt består deruti, att det förra egentligen sysselsätter sig med debet och det sednare med kredit, hvilket måste vara två helt olika saker. Om än, vid de föregående riksdagarna, ett undantag derifrån skett, som föranledt den anomali Minerva antydt, eller att statsutskottet bestämt beloppet äfven af de särskilta bevillningstitlarne, så borde Minerva hafva gjort sig bekant dermed, att så ej tillgick vid den sista riksdagen; men hon hade då kommit att sakna ett förmodeligen kärt medel att gifva Grefve H. von Fersen, den mention honerable, som hennes afhandling nu mnefattar för den reservation, Grefven bifogade bevillningsutskottets betänkande N:o 5. Vi hafva, vid ettfö— regående tillfället, redan till någon del bedömt värde och verkan af denna, genom Minerva till skyarne upphöida, produkt af Grefve Fersens riksdagsmannanit. Det är likväl skada att vi nu måste bevisa, att det var alldeles malplaceradt. Väl hade statsutskottet, uti dess betänkande N:o 54, öfver beräkningen af statsverkets inkomster (en åtgärd som ej kan tillkomma. annat :utskott än detta, som ensamt har tillgång till statsverkets räkenskaper), förslagsvis upptagit äfven ce slag af bevillning, hvilka blott wll skillnad från. den allmänna gifvits namn af statsverkets extra ordinarie inkomster, hvilket de dock i sjelfva verket icke äro, ulan tvertom en lika ordinär bevillning, som någon annau, men utgående under de olika benämningarna af tulloch postmedel, Charta Sigillata, Saluaccis, och bränvinsbränningsmedel; men ständerne förhöllo sig ganska grundlagsenligt, då de vid slutliga pröfningen af berörde betänkande den 4, 6 och 8 Augusti 1834, icke vidtogo uågot beslut öfver Stasutskottets sålunda uppgjorde beräkningar, utan d.rföre afvaktade bevillningsutskottets tillgöranden. Dessa uteblefvo också icke, utan bearbetades och utkommo uaildeles i den ordning 70 G. R. F. och 31 . RB. OQO. föreskrifva, eller i den måhn det medhauns. Siledes är ådagalagdt, att Grefve Fersens så mycket rosade reservatior., utan någon anmnan förlust. än den, att icke hafva gifvit hyllning åt den så högt uppdrifna satsen om nyttan af den indirekta beskattningen, gerna kuanat besparas, då hvad som deruti omordades, lika väl gått för sig, Grefvens bön förutan, emedan det skedde oberoende af Grefvens reservation. Innan vi skrida till åskådliggörandet häraf, vilja vi likväl nämna några ord om formen, under hvilken Grefve Fersens, af Minerva forgudade, arbete framkom. BevillningsUtskottet hade på sina serskilda afdelningar länge arbetat med det ganska kinkiga ämnet, att föreslå grunder för bevillningens utgörande. — Första afdelningen, som hade på sin lott allmänna bevillningen, hade tåligt Emottagit tjogtals motioner om förändring uti de förut gällande bevillningsgrunderna ; men som detta fält ändå hade sina gränsor, var afdelningen bog lycklig att temmeligen tidigt, eller de första dagarne af April, hafva sitt förslag färdigt: Det var vid granskning af deita förslag, hvilket endast och allenast omfatiade grundernajför der blifvande allmännav bevillningen, som Grefvå Fersen — då ej ordförande i Utskottet, — framkom med den vidunderliga reservationen, att, tvertemot Grundlagsstadgandet i den mån det medhinnes, Utskottet borde uppskjuta med detta förslag, för att i ew sammanhang uppgifva grunderna för. fördelningen af all slags bevillning. Grefven kände likväl, såsom ordförande på Utskottets andra