Aftonbladet – 10 mars 1836, sida 1

förhållanden, återskänker äfven åt hans minne en del af dess förlorade glans. Utom sina talånger som militär, var Frih. Boye äfven känd såsom en af de qvickaste och angenämaste sällskapsmän. Knappt har någon för brott tilltalad person varit olyckhgare att i sina uppgifter blifva beslagen med osanning, än en för närvarande vid Södra KämnersRätten lagförd Snickaregesäll, med namnet Gustaf Adolf Malmström. Genom en kort sammanfattning af hvad under ransakningen foörefallit, hoppas vi att ej trötta våra läsare; i synnerhet som det torde kunna väcka något intresse att se den så kallade prima regula juris, eller ihärdigt nekande, icke alltid vara tillräckligt att hvälfva skulden ifrån sig. Vid sednaste eldsvådan i Hr Banko-Kommissarien Gyllencreutzs egendom å Södermalm, den 13 December förl. år, bortstals, bland annat, en chais-sele, tillhörig Distillatoren Richnau, utan att någon spaning om tjufven kunde erhålias. Den 2:dra Januari inkommer den ifrågavarande Malmström till en åkare, Anders Svensson, boende vid Reenstjerpas gränd å Södermalm, med förfrågan om Svensson vore hågsd köpa en pantsedel å en vid Pantlåneinrättningen för 5 Rdr B:co,; belänt sele. Händelsen gör att hos Svensson uppehöllo sig just då tvenne Polisuppsyningsmän, Wittmeyer . och Hultberg, hvilka af Malmström sokte upplysning, hvarifrån han bekommit pantsedeln. Malmström appgaf att selen, hvarå pantsedeln lydde, tillhörde en åkareenka med namnet Blomberg eller Liljeberg, som. skulle vara boende vid Träsket. Pohsbetjenterne anhöllo pantsedeln, och begåfvo sig genast på väg for att efterhöra, om någon sådan person verkligen funnes; men erhöllo: af åldermannen vid norra åkareembetet den upplysning; att hvarken någon åkareenka med namnet Blomberg eller Liljeberg var boende vid Träsket, eller ens tillhörde embetet. I anledning häraf återvände polisbetjeningen genast till Södermalm, för att uppsöka Malmström, hvilken samma afton anträffades, öfverlastad af starka drycker, och insattes i häkte. Pantsedeln presenterades derefter vid pantlåne-inrättningen, och selen utlöstes, som fanns vara den från distillatoren Richnau stulne. Dessutom aflämnades af ombudsmannen vid inrättningen, gevaldigern Göös, ett skriftligt bevis, undertecknadt med namnet, Anna Liljeberg, innehållande att åkaren Liljebergs enka begärde genum ett bud få låna fem Rdr Bko på en sele, hvilket bevis blifvit inlemnadt af den person, som pantsatt selen, för att styrka laga åtkomst. Malmström, som inställdes till förhör vtd Kämnersrätten, nekade att någonsin halva innehaft selen. Pantsedeln hade han, samma dag han arresterades, på morgonen erhållit af en okänd karl, lång till växten och klädd i blå surtout. Denne hade Malmström träffat på sadsträgårdsgatan och afhonom blifvit anmodad att försöka sälja bort pantsedeln. Då Malmström kom till åkaren Svensson, var han redan dtverlastad till den grad, att han ej haft reda på hvad han yttrat eller företagit sig. Vid eldsvådan hade han ej varit tillstädes, utan hela dagen uppehållit sig hos en sin å Kongl. Djurgården boende svägerska, och om natten legat hos portvaktaren vid Kurhuset, Anders Andersson. Malmström fick inför rätten efter diktamen göra en afskrift at den med namnet Liljeberg undertecknade sedel, hvilket slog så ut, att originalet och afskriften; oaktadt Malmströms bemödande att förställa sn stil, syntes påtagligen vara skriine: af samma person. Hans svägerska, som derefter hördes, förklarade, att Malmström väl ett par gånger besökt henne, men dem dag, elden var lös å Södermalm, bestämdt icke varit hos henne. Polis-Uppsyningsmännen Witumeyer och Hultberg samt åkaren Svensson intygade på vittnesed, att Malmström för dem gjort förromförmälde uppgifter, angående åkarenkan vid Träsket, samt att han vid sitt besök hos Svensson varit fullkomligt nyckter, och först senare på aftonen öfverlastat sig. Malmström fortfor icke dess mindre att neka, det han haft sådane utlåtelser, och uppgaf, i anledning af haas svägerskas vtsago, att det väl vore möjligt, att han den dag elden varit lös, uppehållit sig annorstädes, utan att nu minnas hvarest. Värderingsmannen vid Pant-låneinrättningen Öberg, intygade, jemväl på aflagd ed, att Malmström, som Oberg fullkomligt väl igenkände, varit densamme som, dagen efter eldsvådan hos :Banko-Kommissarien Gyllencreutz, pantsatt selen och aflämnat beviset från enkan Liljeberg. Vaktmästaren Norström, som äfven varit tillstädes vid pantsättningen, intygade detsamma,