Aftonbladet – 4 mars 1836, sida 1

0 OO SR OD GRRO PF UOMEN: UCAELUNSENKL.S EM RA RTL RE TETENIT EGON ANDEN TTR TVÄTTAS ST SAR RITAS DIRT VINGE ITALIENARE SANS St. Jaques nära Boulevarden; och deliquenterne underrättades om sitt öde. Skärpmngen af straffet (bara fötterna och skjortan) eftergafs för F.; men svarta mössan fick han behålla. — På alla tre bakbundos händerne, och de lemuade arresten med mycken fattning och mod. Endast Morey var ängslig, att gicktkrämporne skulle förorsaka ryckningar, dem åskådarne kunde tyda som fruktan. Ett tvåårigt fängelse, sade han, skulle hafva varit mig hårdare än döden. Således om jag, oaktadt min oskuld, skall bestraffas, hälsar jag glad döden. Pepin förklarade, att hans förra svaghet endast var föranledd af tankan på hans familj. Kl. 3 ankommo delinquenterne i tre vagnar till afrättsplatsen. — Pepin rökte sin pipa. Fieschi lät snyta sig af en bödelsdräng, emedan han ville tala till folket; och så pratade han om de stora tjenster, han indirekte gjort staten genom sina sanningsfulla förklaringar. Pepin blef först bunden vid den fatala plankan. Jag är oskyldig; jag dör ett offer för intriger, ropade han med förfårlig stämma — och hvfvudet föll. Morey som måste bäras upp på schavotten, såsom han bars vid rättegången, vårdade si icke att öppna munnen. Fieschi åtföljdes af Abbd Grivel, kysste krusifixet och sade: jag har talat sanning; jag ber Gud och menniskor om förlåtelse cc. Oaktadt hvad vissa blad påstå, ser det dock ut, som Pepin icke gjort några vigtiga bekännelser. Då Konungen skulle underteckna domen, skref dä. M., jemte namnet, en anmärkning om den vårt tidehvarf ovärdiga stränghet och beklagar, att hans samvete förbjöde honom. att efterskänka mera än skärpningen af straffet. H. M..: hade förut yttrat, att om han sjelf blifvit sårad d. 28 Juli, hade han ansett sig berättigad att benåda ; och så snart detta uttryck blifvit bekant, hade Pepins hustru begifvit sig till Hertiginnan af Treviso (hvars man stupade d. 28 Jul) och bett henne intercedera hos Konungen. Detta lärer hafva kommit för sent, och man vet icke ens, om något försök blifvit gjordt. Op positionstidningarne låta temligen tydligt förstå, a!t de endast af de nya trycktvångslagarna hindras att fram lägga en hop fakta och reflexioner om misslyckandet af nådansökningarna. En hop dokumenter torde snart utkomma, dem Moreys och Pepins försvarare icke velat kungöra, så länge hopp om nåd ännu fans. En tidnibg berättar onr Fieschis ech :RPepins sista samtal, då den sednare sagt: nå, Fieschi! är ni nu nöjd, sedan det lyckats er att göra mig till ert offer? hvarpå F. svarat: Din stackare! På dig berodde det att framdraga ett annat offer i vårt ställe och, rädda oss båda. Ett rykte utspriddes, men har befunnits ogrundadt, att Pepins hustru tagit gift. — Fieschi hade under de sista dagarna varit så intagen af Abbd Grivels predikningar, att han sagt, att om han förr fått sådant begrepp om de höga religionslärorna, skulle han hafva blifvit prest, och en dugtig prest ändå. Det berättades, att man ända på schavotten förföljt Pepin med anbud af uppskof, om han velat bekänna. Detta dementeras dock af Journ. des Debats. De afrättades kroppar begrafdes 1 kyrkogård; Pepins begrafning besörjdes af hans slägt. FHFieschi sade, att man fick göra med hans kropp hvad man ville; men hufvudet skulle öfverleronas åt Lavocat, som skuile låta modellera det och sälja aftrycken till Nina Lassaves fördel. Nina har fått stor lön af en Kaffehusvärd, som. hoppas att med henne locka nyfikna gäster. I fall man ännu får anse Journal des Debats för hal!officiel, så måste en artikel deruti ge anlednins till märkliga betraktelser. Bladet anfaller nemligen VPresident Jacksons sista Message med en bitterhet, hvars make man ej sett nyss. Men icke blott Jackson, utan äfven all republikanism och demokrati o. d., blifva föremål för det doktrinära bladets elaka lynne. Vi hinna icke intaga denna bittra artikel, som andas — visst icke krig, ty krig är icke doktrinärt — men för öfrigt all möjlig eld och svafvel och repressalier och invectiver. England. Lord Dudley Stuart, som redan straxt efter parlamentets öppnande förkunnade en motion i afseende på förhållanderne till Ryssland, uppträdde med densamma d. 19 i Underhuset. Wi torde en annan dag få tillfälle återkomma till framställningen af de motiver, han lade till grund för sjelfsa motionen, hvilket i anseende till tidens korthet ej ru låter sig göra. Hvad han föreslog var, att Underhuset skulle ingå med en adress till kronan och anhålla, att följande dokumenter måtte blifva Huset förelagda, neml. 1) traktaten i Konstantinopel af d. 8 Juli 1833, eller den såkallade traktaten i UnkiarIskelessi; 2) traktaten i Petersburg af d. 29 Januari 1834; 3) korrespondensen mellan Engelska regeringen, Ryska kabinettet och Porten rörande dessa båda trsktater, samt slutligen 4) korrespondensen -med Ryssland i afseende på de föreställningar, England gjort mot denna makts förfarande mot Polen. Lord Stuart ville väl ej, 1 I . 9 —