Aftonbladet – 4 mars 1836, sida 1

ETTA IE EAST BENET ER SA RIKETS INET st STOCKHOLM den 4 Mars. Dagens utländska poster medförde tidningar från Paris och London af den 20, samt från Hamburg af d. 26 förliden månad. Frankrike. Kabinettet var d. 20 Febr. ännu icke definitift uppgjordt; man hade då åter igen en lista, enligt hvilken allt skulle förhålla sig så, som vi sist berättade, utom att Hr Pelet de la Lozåre skulle blifva handelsminister och Hr Martin sigillbevarare, hvaremot Sauzet skulle få allmänna undervisningen, i stället för Hert. af af Montebhello, som af tidningarna utmålas såsom den ägtaste representant af aristokratismen, men för resten ingen ting. Alldeles tillförlitlig i alla sina detaljer torde väl listan kanske icke hafva varit; men i hufvudsaken lärer den dock blifva sådan. Det hade väl berättats, att Thiers icke ville blifva president, och att gamle Talleyrand, lifvad af nit att få en dylik. kombination till stånd, beqvämat sig att öfvertaga presidium utar portfölj; men på denna saga trodde man icke. Alla de stridiga ryktena skulle hafva kommit från de afdankade doktrinärerna, som velat göra Thierss bemödanden löjliga och försvåra hans interims-ministere, som, i anseende till sin födelsedag, kallas Fet-tisdags-kabinettet. — Enligt Journal du Commerce skulle redau den 16 Febr. Thiers blifvit utnämnd till konseljpresident, uti en kabinetts-session, hvarvid förloppet berättas på det sätt, att Konungen förklarat sina gamla ministrar, det han, efter många fåfänga försök att få ihop ett Kkabinett, måste återgå till sina gamla rådgifvare, för att af deras tillgifvenhet och insigter erhålla nödigt bistånd. H. M. bad förra ministeren stadna qvar och, bete sig mot kammaren så, som ingenting förefallit. Atminstone bad H. M. några gå in i det nya kabinettet. Persil trodde, att icke något verkligt hinder fanns för bibehållande af hela det gamla. Han bad sina kamrater således efterkomma Konungens vilja, hvilken nu, såsom alltid, bäst bedömde landets sanna väl. Det blefve väl något tråkigt 1 början ; men man hade dragit sig genom större svårigheter. Thiers trodde dock, att det skulle göra ond blod i kammaren och möjligen hafva svå:a följder. Man hade redan länge vetat, att ingen enighet fans i kabinettet, och att Guizot och han (Thiers) aldrig kommit rätt öfverens. Så ondt det ock gjorde honom att skiljas från så högt värderade kamrater, hade han således länge vant sig vid den tanken, att bildandet af ett nytt kabinett kunde blifva hans pligt. Guizot trodde, att det änhu icke var så brådt om; att man gerna kunde låta kammaren förargas och tröttna, tills den åter med glädje skulle låta sig gamla kabinettet behaga. Af öfverläggningen blef intet resultat, utom den öfvertygelsen, att Guizot och Thiers icke mera kunde trifvas tillsammans. Tidningarne uppehålla sig mycket med Thierss politiska karakter, eller rättare totala brist på politisk karakter. Sin ungdoms läror och arbeten har han fo:klarat sig hafva öfvergifvit efter mognare öfverläggning och erfarenhet. Han bar blifvit doktrinär med doktrinärerna och skall säkert blifva hvad som häldst med någon annan. För värvarande skall han mycket luta åt Talleyrands pohtiska scepticism. Man funderar mycket öfver landets framtid under en MinisterPresident, och följaktligen en ministere, som icke har något system, någon bestamd åsigt och öfvertygelse. Den 19 Febr. kl. 8 på morgonen a ättades Fieschi, Morey och Pepin. Alla nådeansökningar hade varit förgäfves.. Orsaken, hvarföre icke någon barmhertghet kunde finnas for personer, som i det hela aldrig blifvit öfverbevisade om något brott (om Fieschi ! är ej fråga), väntade men, enligt Journal des DÅcbats, att regeringen skulle låta kungöra, likasom de redan omtalta bekännelserna af Pepin, om hvilka många olika rykten kringlöpa. I-allmånhet var i Paris sinnesståmningen dyster, och man ryste öfver det djup af skenhelighet och hyckel, som man trott sig märka på diverse håll. — Fieschi vidhöll sin karakter af storprateri och förställning. Den 18 am aftaren hvugodac salosattaer 21 Dita