Aftonbladet – 3 mars 1836, sida 2

VV VÄ MA MH rr UM — rn 0 6 OA RR TV RR AA — -----————— i Vi låna ur Mariestads Veckoblad nedanstående anförande af Häradshöfdingen S. L. Theorell till Gökhems församlings sockenstämmoprotokoll, i anledning af det Kongl. förslaget om gemensam ansvarighet för krono-utskylderna. Hr Theorell har der ytterligare utvecklat den af oss redan vid cirkulärets kungörande gjorda anmärkningen, att förslaget, utom orimligheten i sak, jemväl innebär en omöjlighet i formen. Till Protokollet i Gökhem d. 24 Jan 1836. Utan tvifvel står det hvarje skattskyldig fritt att med vissa andra skattskyldige ikläda sig gemensam ansvarighet för Kronoutskylderna ; men en sådan förbindelse vore personlig, gällande endast för så många, som åtagit sig den, ej för flera. Skattskyldige tillkomma och afgå oupphörligen. Af hvarje tillkommande skulle en ny förbindelse erhållas, eller ock vore han till. ingen gemensam ansvarighet skyldig. — Att sålunda med hvarje ny skattskyldig aftala om bitradande af den anstalt, som är i fråga, torde icke finnas vara ändamålsenligt. Jag föreställer mig, att det ej heller är påtänkt. Men såvida man åsyftar någon annan verkan af den föreslagne anstalten, än som förenar sig med detta frivilliga begifvande af hvarje skattskyldig för dess egen person, kan jag ej på något sätt finna förslaget öfverensstämmande med Grundlagens föreskrifter om sättet för utöfningen af Svenska folkets rätt att sig sjelf beskatta. — Detta sker genom folkets Representanter, församlade på allmän Riksdag, och, i vissa fall, genom Regeringen eller af lagen dertill bemyndigade Autoriteter, men aldrig genom Sockenstämmo-beslut, rörande beloppet af allmänna utskylder till Statsbehofven eller sättet för deras fordelning och indrifvande. Hvad Socknemän härutinnan skulle vilja pålägga och förordna; förbinder ingen Sockenman till efterlefnad. — Frågan är, säger man, endast om en anstalt för uppbörden, icke om utskyldernas ökande eller minskande eller deras fördelning — anstalten är blott ekonomisk. Om så är ; hvarföre beslutar då icke Regeringen på egen hand? Kan det, utan Rikets Ständers bifall, åläggas de skattskyldige att gemensamt ansvara för utskylderna; så är det säkerligen regeringen, som: har i sin makt att meddela ett sådant åläggande. Hvarföre . då uppmana de skattskyldige till en förening härom? — Men det torde väl vara klart, att frågan handlar om beskattning, nemligen om ett högst kännbart förökande af skattbördans tyngd, Om en gång, med eller utan socknemäns åtagande, den lag utkomme, att hvem som helst af dem, som söktes för de öfrigas utskylder, vore pligtig att erlägga dem, emot rätt att återtaga hvad han kunde, så vidt de icke lagligen gingo till afkortning, och att äfven för afkortningarne återfå sitt förskott, i den mohn, de lagligen egde rum; så är det väl svårt att säga, till hvad belopp hvarje bemedlad mans skattskyldighet härigenom vore ökad; men säkert är, att en hvar skulle vilja betala temligen. bederligt, för att icke blifva den, åt hvilken uppbördsmannenr gåfve företrädet till liqvidens uppgörande för socknen. — Sedan denna liqvid vore uppgjord, förskottet för hela socknen utgifvet, finge förskottsgifvaren (förut oberedd på allt, och således äfven ur stånd att 1 förväg indrifva något) börja med att hålla vppbördsstämmor , och derefter företaga lagsokningar — sjelf förlorande tid och räntan på dem, som godvilligt betalte, men bringande de öfriga på förlust genom lagsökningskostnad, utom dem som ej hade något att förlora, utan undergingo afkortning, för hvilka lagsökningskostnaden blefve. hans egen förlust, lyckligt, om han återfinge de för dem förskjutne utskylderna, och ej förklarades hafva genom sin försummelse, vållat omöjligheten att något utbekomma. — Mera lärer icke behöfvas för att inse, huruvida någon förtyngning