Aftonbladet – 2 mars 1836, sida 2

sluten varit mindre till antalet än vanligt. BETRAKTELSER OFVER TIDNINGEN SVENSKA MINERVAS BETRAKTELSER VID RIKSDAGENS SLUT. Tredje Artikeln. : Vi hafva redan i de föregående artiklarna af denna öfversigt uttryckt vår tanka om vådan att ostraffadt låta efter välbehag den ena statsmakten bedömas. De som ifra för principer och jemhkhet vid deras tillämpning, hänvisa vi att jemföra de skrifsätt som, särdeles uti Nr 96, 99 och 100 af Svenska Minerva för sistilidne år blifvit begagnadt vid granskning af Rikets Ständers och deras. delegerades, Statsutskottets behandling af anslagsfrågorne, med de yttranden om föregående Ständer som föreföllo uti ett par andra tidningar korrt före riksdagen, innefattande skälen för en önskad representationsförändring och hvarföre dessa tidningårs redaktioner ställdes under åtal. Om den ena af dem sakfälldes, så bevisar det ej, att. Minervas framställningssätt bör gillas, utan endast styrkan af den gamla regeln, att der ingen åklagare finnes, der finnes ej eller någon domare; och hvarföre åklagare saknas kan en hvar sjelf uträkna. Minerva uttrycker emedlertid en stor sanning, då hon säger: att Ständerne skulle vägra uppförande på stat af den begärta lonetillökningen för gardesregementerne var, efter allt hvad i detta ämne passerat, lätt att förutse. Vi hafva i det föregående detaljerat det passerade. Nu återstår således blott att anmärka, att under riksdagen fråga förevar, att upplösa ett af Gardesregementerna; men hvilket lätt undanröjdes genom erinraa derom, att Generaladjutanten för armdgen på förhand förklarat Stockholms redan varande garnisonsstyrka otillräcklig och böra ökas med indelta trupper till ett regementes vanliga styrka och medföra en ny årlig utgift af 65,800 Rdr, hvilken likväl, blott var att arse såsom behöflig i andra rummet, eller sedan alla andra föreslagna nya utgifter blifvit fyllda och som Statssekreraren derföre förde inom kolumnen, der den ock blef för denna gång stående, för att vid en kommande riksdag ej vara aldeles bortglömd, utan tjena till varning. Minerva uppehåller sig äfven dervid, att en af Kongl. Maj:t föreslagen tillökning uti lönen för chefen för Wermlands fältjägareregemente till 2,500 Rdr icke af Ständerne bifölls. Skälet var, att denna lön, som Korvgl. Maj:t vid förra riksdagen ansåg böra bestämmas tlll 2000 Rdr. då ökades med 788 Rdr 16 sk. och med inberäkning af kompanireveny blef 1 det närmaste hvad då fordrades. Mången tyckte sig också finna, att så länge statens tillgångar ej lemna utväg att bestå en RNRevisions-Sekreterare, på trappsteget till högsta domaremakten i Sverge och emellertid dess närmaste man, skyldig att tjenstgöra i den dyra hufvudstaden, mera än 16007 R:dr, chefen för en värfvad trupp i en landsort, borde finna: sig belåten med vida mera. Det synes vara förlåtligt, att finna det oväntadt att på den korta tid som förflutit emellan 1830 och 1834, det som det förra året ansågs tillräckligt, 1cke skulle vara det vid ingången af det sednare. Utom dess väcktes vid riksdagen ganska allvarsamt fråga om indragning af hela regementet, som hade det egna i sitt slag, att utgöra en värfvad trupp utan något slags ständig tjenstgöring. Uti alla; stånd höjdes många röster för en sådan indragning, Till och med på Riddarhuset, och om vi minnas rätt, : af samma Grefve Frölich, som sedan under riksdagen dageligen steg i ryktbarhet, updrogs en mörk tafla af: truppens sedeslöshet. Dess dagliga lif beskrefs såsom närmande sig vildarnes. Den sades hafva en del af året sitt tillhåll i skogarne. Orsakerne uppgålvos temligen tydligt. En årlig lön af några få riksdaler kunde ej bereda truppens bergning. Värfningen betog den tillfället att erhålla ständig årstjenst. Dess belägenhet : framställdes såsom högst beklagansvärd och vådelig för orten. der truppen vistades, Utrymmet medgifver Oss ej, att uprepa hela skildringen. Nog af: den var ryslig och upkallade Landshötdingen i länet och Öfver ; stelöjtnanten. vid regementet till försvar. Den som hk-: väl önskar att taga närmare kännedom om saken, kan fullständigt inhemta den af BR. och A. protokoller. ) I de andra stånden gjordes väl all möjlig rättvisa åt