Aftonbladet – 1 mars 1836, sida 2

LoOrdkansleren och Ssillaren al JCociery TOP adyfusion of useful knomwledge tänker, såsom Läsaren ser, alldeles motsatt emot Redaktionen sf Dagligt Allehanda — och Argus, och det kunde väl ock vara : möjligt, att han icke tänkt så mycket öfver saken som de; men emedlertid kan det alltid vara kuriöst att Se, hvad en sådan man tänker. Med all aktning för våra Svenska skolmästares, Allehandas och ÅArgi meningar, hoppas vi, att de likväl icke anse sig komma på någon alliför lågståndpunkt genom dessas kollationerande med den gamle Engelske Schoolmasterns.? Talet hölls i Ofverhuset den 23 Mars sistl. år 1835, och vi meddela här den del deraf, som angår saken i fråga: Sedan nezxligen Lorden först hade utvecklat nyttan för fo:ket i ett koastitutionelt samhälle, att genom t:dningarna kunna följa parlamentets förhandlingar, hvarvid han ådagalade, att ingenting kan mera trygga ett sambälles bestånd, än en fullständig offentlighet af lagstiftningens och Styrelsens handlingar, fortfor han: Men äfven en annan vigtig fördel ligger i dessa medel till offentligheten. Domstolarnas förhandlingar äro, näst lagstiftningens, de vigtigaste föremål, till hvilka allmänna uppmärksamheten kan vändas, och lyckligtvis ett ämne, för hvilket lolket, långt ifrån att vara obenäget, hyser ett allmänt och varmt intresse. Näst förbindelsen att göra lagarna kända, var det lagstiftningens pligt att låta de exempet, (examples) till hvilka deras våldförande gifver anledning, blifva bekanta för allmänheten. Hvad kan väl, frågade han, vara mera verksamt att hejda brott, än att låta allmänheten läsa detaljerna af gerningen och dess bestraffning? Detta var; orsaken, hvarföre alla exekutioner borde ske offentligt, joch om än antalet af de personer, som kun-de bevista dem, vore jemforelsevis litet, så skulle de likväl, :i det ögonblick då detaljerna offentliggjordes i hundyådetals tidningar, komma till hvars och ens kunskap; likasom om han sjelf varit närvarande. Det var lika nödvändigt, att publiken skulle varnas genom erfarenheten, alt straffet följer på brottet, och att den skulle inbjudas att öfvervara alla civila och kriminella rättegångar (Hör, hör, hör). Det vore omöjligt, att alla Hans Maj:ts undersåtare kunde inrymmas i Domstolarnas sessionsrum, men ransakningarnas införande 1 papperen lemnade tillfälle att på visst sätt närvara äfven åt dem, som ej kunde personligen rymmas, eller som voro hin-drade af andra göromål. Detta vore en annan och underbar (prodigious) fördel (märk, -hvilken stor vigt Talaren lägger härpå) som måste bidraga att civilisera och bringa till undergifvenhet under lagarna den lägre delen af befolkningen — humanisera dem, om han finge nyttja detta uttryck — att de lärde sig fatta och förstå de grundsatser, efter hvilka lagen skipades, och försona dem med den nödvändiga hårdheten i vissa bland dess föreskrifter, samt ivgifva dem det slags känsla och respekt för regeringen, för -lagstifningen och lagarna, som måste uppstå genom ett allmant läsande: af de artiklar, hvil ka redogöra för rättegångar vid domstolarna. Härom trodde han, att ingen menniska (no man), som gjorde sig det besväret att ett ögonblick tänka närmare på ämnet, skulle hysa det minsta tvijvelsmål. Den utmärkte Statsmannen afbröts i detta tal flera gånger af hör! och bifallsrop. Det öfriga innefattade andra argumenter, som angingo dels svårigheten för personer på landsbygden att förse sig med tidningar, och dels det företräde som en mängd andra skrifter af dålig och ofta immoralisk beskaffenhet hade att kunna säljas för. bättre pris än dagbladen. Vi lemna äfven ett fragment af hans argumentation i denna del: Det hade blifvit sagdt, att följden af tidningsstampelns borttagande skulle blifva en tillvext i antalet af irreligiösa, omoraliska, uproriska, lagstridiga och skadliga publikationper. Det kunde icke finnas något större misstag än detta, ehuru ganska naturligt, om saken antogs utan vidare undersökning. Just dessa omoraliska, upproriska, föraktliga skrifter publicerades nu utan stämpeln, medan denna betaltes af tidninngarna, hvilka innehöllo sådana för allmänheten maktpåliggande och nyttiga amnen som han ofvanföre visat. or? . nr Fa -— I i i I