Aftonbladet – 29 februari 1836, sida 1

I sessionen den 11-te visade sig Fieshi ännu gladare än vanligt. Han emottog flera bref, som en af Pärskammarens embetsmän tillställde honom, läste dem, och återlemnade dem småleende, Förmodligen voro de ansökningar att erhålla några rader af den stora brottslingens hand, emedan sådant nu är modernt, och spekulationen kanhända äfven blandar sig deri. Man hoppas nemligen att amatörer skola finnas, som vilja hederhgt betala en sådan raritet. Fieschi lärer emedlertid ha förklarat, att han icke ville hädanefter utlämna några dylika förr än efter sin dom. Foör knäfvein, har han sagt, ; man måste väl lämna mig några timmars tid, och icke föra mig från domstolen direkte till barriere S:t Jaques. Presidenten tillkännagaf, att Pepin begårt få tala med honom, och att han derföre begfvit sig till fängelset. Der hade denne, i stället för att meddela några upptäkter, likväl endast förklarat, att. han var ett offer för Fieschis angifvelser, att han alldrig känt denne under hans verkliga namn, och att allt hvad han haft att göra med Boireau 1 denna sak var, att: B. begärt låna hans häst för att rida på, hvilken begäran han efterkommit och B. hade verkeligen vidit. Å Efter denna berättelses uppläsning, och sedan Pepin dervid gjort den ändring, att han icke precist mindes dagen, då ridten egt rum, ehuru han förut uppgifvit det ganska bestämdt, begärde Boireau ordet, och förklarade att då Pepin sålunda velat skada honom, ansåg han sig icke längre böra skona honom, hvarför han nu ville säga rena sanningen, som vore, att han verkeligen ridit, men icke längre än till Boulevard Saint Antoine, och att Pepin sagt honom, att han lofvat visa :sig utanför Fieschis fönster, på det denne måtte (kunna rigta gevären på honom. Ni Nu uppstod en lång -tvist emellan Boireau och Pepin hvilkendera som beljugit den andra, men hvarigenom man scke kom sarningen närmare, och som för öfrigt icke för vår publik kan ega något intresse; : Fieschi förlorade emellertid icke heller härunder sitt muntra lynne. Då Presidenten flera gånger upmanat dem båda att tala sanningen, sade han slutligen Ni får icke fälla modet Hr President! en qvinna faller i barnsäng efter sju ellen nio månader. Det här har nu varat 1 sju månader. Pepins barn skall födas till verlden isinom tid; han skall nedkomma med sannmgen. (skratt). Derefter fortsåtte och slutade Hr Patorni sitt försvarstal för Fieschi, upmanade Pärerne att noga öfverväga de moliver, som förledt honom till brottet, och att betrakta detta änder både materiel och moralisk synpunkt. I förra fallet var det en batalj, med:en del af de ohyggligheter som åtfölja en sådan, (missnöje bland åhö rarnpa) och i det sednare, var det en man:af mod och beslutsamhet, som man gjort vansinnig af förtviflan; och som denna hänfört. Under sådana omständigheter vore fängelse visserligen ett lämpligt straff, men: döden, som han sjelf önskade sig, vore en oraitvisa. Moreys försvarare Dupont, fick nu ordet. : Hans tal var vidlyftigt, men sakrikt och bevisande. Han sökie ådagalägga — ofullständigheten och opålitligheten af de bevis, man hade för hans klients brottslighet, och hvilka, som han sade, ej skulle vara tillräckliga, att nför korrektions-domstolen få honom fälld ull 30 fr. böter. Han anställde en jemförelse emellan Morey och Fieschi, som utföll helt !och hållet till hans klients fördel; och hvarvid han sökte framställa den sednare i eu så ofördelaktigt ljus! som möjligt; erinrade huru Moreys hela lefnad vittnade om hans aktningsvärda egonskaper, och huru föga sannolikt det således var att han skulle deltagil 1 en sådan ånläggning. Allt hvad :han haft att göra med Fieschi, var att bevisa honom välgerningar. Samma afsigt hade förmått honom att besöka Hrr Cas vaignat och: Gainard i deras fångelse — dessa hans (Duponts) vänner, som man förföljer ända bort på en A främmande jord, utan att akta rättvisans föreskrifter; han protesterade mot den beskyllning för delaktighet i mordgerningen, som man rigtade: emot dem. Härvid bördes ett bravorop från läktaren till venster om tidningsskrifvarnes. Man ville bortvisa åhörarne på derua läktare; men en mihtär, hvilket hans mutascher och dekorstion utvisade honom vara, sade, att han ensam höjt det rop, som väckte så mycken förargelses Han begaf sig ensam bort, och lärer sedan af kammarens Stor-reterendarie hafva fått en. föreställning. Herr Dupont sökte vidare insinuera, att någon annan medbrottsling måste finnas, än de uppgifne, men hvilken troligen var en Korsikan, och som .Fieschi desiö:e tagit under: sitt beskydd, emedan en Korsikan ej dir i betänkande att uppoffrå en Fransos , Helst för att sä da en landsman. : i Fieschi visade under detta försvarstal mycken v o och förtrytelse. Morey deremot bibehöll sitt orubbii a lugn, -.och drack den bouillon :han dagligen erhåller, !er ätt stärka sina krafter. Man berättar för öfrigt ci Morey, såsom ett drag af den sällsamma kallblodig!-t som utmärker honom, att han i dessa: dagar börjat AnÅLE ALL JA I mma af IR fanecs saom är äll