Aftonbladet – 29 februari 1836, sida 1

VA OO VV VO ÄMJVDÄDV RS ——— VV NA VV MU MVA DILIGENCE TILL UPSALA afgår Tisdagar, Onsdagar, Fre dagar och Lördagar kl. 9 f. m. fr. Kastenhofs Källare; återgår från Gästgifvaregården i Upsal2? samma dagar och tid. nt EE AR ———— FIESCHI INFÖR PÄRSKAMMAREN. I sessionen den 10 Febr. föredrog Generalprokura torn Hr Martin du Nord sin -anklagelseakt emot de i målet invecklade. Efter en allmän öfversigt af de motiver, som fordom föranledt dylika brott, och några utfall mot faktionerna, mot frihetsyran, och särdeles samfundet för menniskans rättigheter, hvilket han ansåg såsom hufvudsakligen verksamt vid alla de oroligheter, som egt rum i Paris under de senare åren, genomgick han historien om det ifrågavarande målet, framställde en kort resum af dess hufvudsakliga fakta, och kom slutligen till de anklagade. Från dessa undantog han helt och hållet Bescher, hvilken icke kunde beskyllas för något annat, än att hafva anskaffat en annotationsbok och ett pass åt Fieschi. Boireau fann han väl brottslig, men dock icke i någon hög grad, och vekommenderade honom, i anseende till hans undgom, åt domstolens medlidande. Fieschis missgerning var satt utom allt ivifvel, och äfven Pepin och Morey ansåg Generalprokuratorn i högsta grad komprometterade. Han framkastade äfven några tvifvelsmål, huruvida rättvisan verkligen ertappat alla i detta mål invecklade. Han fäste uppmärksamhet på åtskilliga Aprilfångars rymning; huru några af dem stått i ett: förtroligt förhållande till ett par af de anklagade, men tillkännagaf slutligen, att han icke ville skrifva mordgerningen på räkningen af det republikanska partiet öfverhufvud, och anmärkte huru en at detta parti med ädel npprigtighet förklarat att, i fall han ägt någon kunskap derom, skulle han skyndat, att upptäcka anläggningen. . Efter Generalprokuratorn hade Fieschis försvarare, Hr Patorni, ordet. Denne anmälte, det hans helsotillstånd hindrade honom, att nu, genast yttra sig, hvarföre han begärde uppskof till följande dagen ; men sådant beviljades honom icke, emedan det, såsom Presidenten anmärkte, stridde mot all sedvana, utan sessionen in-, ställdes endast på en fjerndels timma, för att lemna honom tid att hämta sig. Efter denna tids förlopp återtogs sessionen och Hr Patorni började sitt försvarstal. Han medgaf häruti hela brottets ohygglighet, erinråde att Fieschi icke sökte förneka eller bemaantla det och sade, att han icke heller ville göra det, utan åtnöja sig med att få framställa några omständigheter, hvilka kunde förmildra omdömet öfver dess motiver. Fieschi hade sett sig alltför hårdt, alltför orättvist behandlad af ministeren, som förgätit allt hvad han gjort i den nuvarande regeringens intresse, och advokaten skildrade -oklokheten hos en styrelse, att bringa en slagen fiende ull förtviflan. Denna digression syntes ej behaga Pärskammaren, och dess President påminde talaren, att han aflägsnade sig från ämnet. Fieschi sjelf tycktes missnöjd, steg upp, och bad sin försvarare lemna dessa frågor. Denne fortfor icke dess mindre i enahanda syftning, men tillade: Jag tror icke, det afsigten var att skada denna man, utan det var -endast af vårdslöshet, som man icke undersökte hans sak, ty sådant skulle kanhända borttagit en timmas sömn från hans excellences ögon, och man har åtnöjt sig med att säga till en tjensteman vid polisen: Nå väl, förfar med honom i vanlig ordning, och af ett helt enkelt polismål har man uppgjort en anklagelse för förfalskningsbrott, och hotat Fieschi med galererne. Det är på detta sätt styrelse-vettenskapen utöfvas hos oss af personer, som, enligt min tauka, äro skickligare att uppgöra planen till en Lucullisk bal, än att förekomma konspirationer, och afvärja missgerningar. Detta ådrog Hr Patorni ea ny erinran af presidenten och äfven af hans klient, hvilken syntes härvid befinna sig i mycken själsskakning. Hr Patormw lät emedlertid icke häraf förvilla sig, utan fullföljde sitt tal, hvarvid han sökte framställa Fiescbis brott, såsom härledt från hämndbegär för en liden oförrätt. Under fortsättningen yttrade han bland annat, att regeringen bördt hafva något undseende för de tjenster, han gjort henne vid oroligheterna. Härvid svarade presidenten: När man försvarar ena sådan anklagad, som Er klient, bör man icke angripa hvarken en styrelse eller dess lagar. Patorni. Det är en olycka, att hafva verkställt sådana lagar. (knot från flera håll). . Nu sprang Fieschi upp från sin stol, gjorde en hotande åtbörd och ropade: jag fråntar Er mitt försvar; förlorar Ni förståndet ni också? Presidenten tillkännagaf nu att sessionen var slutad, eriorade advokaten, att 1 ett mål sådant :som detta, borde intet annat föredragas än det skickliga, och det, som kunde gagna den anklagade, samt att han vu fick ud, att till följande dagen genomse sitt manuskrips.. Pieschi begärde nu sjelf ordet, ursäktade sin landsman, hy. en Tänt hänföra vv af nl nh han akt dämeanloan Kette