Aftonbladet – 25 februari 1836, sida 2

positioner. Det är bekant, att lika konservativ som Regeringen är 1 Sverige, hka stor vän af reformer är den i Norge. Sålunda förekommer nu åter för tredje eller fjerde gången et förslag ifrån Regeringens sida angående införandet af Konungens absoluta veto ). äfvensom tvänne andra Kongl. propositioner, alla åsyftande att utvidga Konungens makt. Den ena angår 17 . som stadgar :om Konungens rättighet att provisoriskt till nästa Storthing utgifva förordningar, som röra rikets allmänna hushållning och polis, men innefattar tillägget: dock med vikor att de ej strida mot konstitutionen eller af Storthinget gifna lagar; och den andra, 92 S:n, som handlar om rättigheten att naturalisera till Norsk medborgare, hvilken tillhör Storthinget i afseende på personer som ej vistats i Norge tio år. — Flera Ledamöter hafva till och med ansett det onödigt upptaga tiden med remiss till någon kommitt af dessa. propositioner, då det vid så många föregående Storthing blifvit utredt, att Storthinget icke emot konstitutionen kan taga någon befattning med dem, enär 112 f säger, att inga förändringar i konstitution må vidtagas, som strida emot dess principer. Också beslöts det, att Storthinget i nästa sammankomst skulle företaga dem, utan att remutteras till någon kommitte. ) Enligt Norska grundlagen eger Konungen afslå Storthingets förslag till lägförändringar tvänne gånger efter hvarandra; men beslutar Storthinget i båda sina afdelningar samma förslag tredje gången of .rändradt, så har lagstiftaren ansett att det måste vara ett så bestämdt behof för landet eller uttryck af den allmänna rösten, att Konungen icke kan widare afslå det; och det blir då lag utan vidare förfrågan.