Aftonbladet – 20 februari 1836, sida 2

EN RS Det skall utan tvifvel intressera mången att inhämta, hvad de. konservativa publicisterne hafva att säga om regeringens cirkulär, med afseende på gemensam ansva righet socknevis, för kronoutskylderna. Se här hvad Svenska Minerva yttrar öfver denna sak: ?Den så mycket omtalade, och till sina motiver ej rätt begripliga åtgärden, att på allmänna sockenstämmor höra alla menigheter i Sverige, huruvida de kunde vara hugade att, hvar för sig, åtaga sig gemensam ansvarighet för sina medlemmars kronoutskylder till undvikande af de så kallade stämmoböternas återinförande, börjar redan att återbära sina frukter, och lemna sina bidrag till vidare demoraliserande af det allmänna tänkesättet. Att, som det förmäles, ingen enda socken i riket gått in på förslaget; kan icke väcka någon förundran. snarare skulle det hafva varit förvånande, om något enda sådant undantag hade kommit att äga rum. Då man nu ofelbart måste förutsätta, att den grad af verldsoch menniskokännedom, som erfordrats för att på förhand inse detta, omöjligen kan saknas inom Konungens rådkammare, så blifver derigenom den hemlighet så mycket interessantare att en gång se uppdagad, hvad ändamålet kan hafvavarit med a:t kring landet utsända en Kunglig Proposition, som man förut var förvissad skulle mötas med lika många Nej, som det finnes soknar i Riket. Så mycket äri alla fall redan deraf klart, att Regeringen måste hafva medvetandet af en stor moralisk kraft, då den, icke nöjd med de Hej, som vankale vid Riksdagen, och hvilka den kunnat vara förutan, om den velat, hastat omedelbarligen derefter, att inberga en skörd deraf, hvars like förmodeligen alldrig funnits, eller kommer att mera finnas. Som denva inbergning väl icke åisyfiat att väcka deltagande för en med flit åbragd motgång, så får man väl föreställa sig, att, oansedt allt hvad man kanner om Regeringsmaktens ställning i allmänhet uti vårt tidehvarf, i förhållande till öfriga verkande krafter i samhällena, och oaktadt allt hvad betänkligt derom varit att, tid efter annen, lösa i Sveriges Statstidning, Begeringen har i landet likväl för sin del finrer ingen betänklighet vara för hand. Det: bör den naturligtvis hättre än någon annan veta; och vi andra, som äro, af böjelse och princip, regeringens och ordningens vänner, böra således slå alla bekymmer ur hågen, och gifva oss tillfreds, då vi se sådana åtgärder vidtagas, som den ifrågavarande, emedan vi böra 1ro att regeringen väl känner sin ställning, och vei hvad den gör, samt att således något ännu okändt ändamål, lika omätligt till sin betydelse, som den ofvanberörde Nejskörden är det, skall dymedelst uppnås, och hvarmed våra längtande blickar komma att i sinom tid på det angenämaste förvånas. PAtt sådan är den enda möjliga förklaringsgrunden, att vi bär hafva i sjelfva verket för oss en statshemlighet å la Mendizabal hvilken måbända, liksom denna, låter vänta på sig, derföre taIa dessutom en mängd andra skäl. Det är icke första gången, som regeringen här i landet öppnat underhandlingar med folket omedelbarligen på sockenstämmorna, till och med rörande beskattningsfrågor. Man erinrar sig kurhusafgiftens tillkomst, .och frågan om de blå båtsmansmunderingarne. Men ständerne läto sedan förmärka, och det omisstydligen, att detta slags transaktioner bordt ske med dem, och att de hoppades att icke se dem förnyane. Det kan satur igtvis regeringen icke hafva glömt. Således, oberäknadt vissheten på förband om ett allmänt afslag, hade regeringen likaledes på förband vissheten om att framdeles se åtgärden klandrad sf blilvarde ständer. Det kan naturligtvis ej vara alldeles likgiltigt för en regering som. tänker på framtiden. Allt detta oaktadt, har åtgärden blifvit vidtagen. Det ligger således ofelbart något stort, änpu obekant ändamål der bakom förborgadt. Låtom oss tro och hoppas. , Hvad de i Aftonbladet införda . yttranden vid sockenstämman i Örslösa beträffar, så var det klart att dessa icke rätt kunde behaga gumman: Emedlenid, och under det vi sålunda äro stadde i väntande dagar, bar denna regeringsåtgärd beredt åt