stadens granskap och åstadkomma ett allmänt tumult, men att F. svarat, att han icke ville hafva att göra med sådana saker, och att han yttrat sig vilja fara sin väg om han haft pengar. Morey hade då sagt till honom: Frukta icke; ni skall nog blifva betald; hvarpå Fieschi invändt: Gör Er icke besvär: tror Ni att om: också Kungen blir dödad, hans anhängare kunna stängas in i en snusdosa? Hr President, jag älskade alltid äran; det finnes ännu officerare som kunna berätta Er, huru jag tjenat den store Napoleon. Derefter började Fieschi tala om Ryssarna och Kosackerna, såsom om han varit från förståndet, och fortfor med yttranden att han vore en god soldat, visserligen en missdådare, men icke utan känsla för dygden och vänskapen. Morey hade försäkrat honom att, när regeringen vore öfverindakastad, skulle de inrätta en annan, taga allt hvad Generalerna under Kejsartiden hade stulit, lägga det till nationalegendomen, och utdela alltsammans åt de fattiga, och Pepin hade sagt, att sålange monarkien existerade, skulle den konspirera mot folket; det vore då bättre att några hufvuden rullade på marken Fjeschi hade då svarat, att blod ropade på blod. Fieschi uppgaf äfven att han en tid före planen till mordet hållit på att dö af hunger, och var värre ute än en huad, som tager sin föda fråm dörr till dörr, I min belägenhet, sade han, skulle en annan ha blifvit galen, eller tagit hfvet al sig sjelf... Jag — här slog han sig för bröstet — fö-redrog att blifva 40 personers mördare. Mitt hufvud skall falla, men jag vill icke ropa tillbaka i lifvet de tappra Generaler, med hvilka jag stridt. (Här lsde han armarna. i korss.) Presidenten: Talte ni nånsin med Morey och Pepin om de olyckor er machin skulle förorsaka? — Nej jag talte alldrig härom med mina medbrottslige: de sade endast stundom: Ministrarne och Marskalkarne komma att blifva dugtigt pepprade? eller något dylikt. Hade vi komirnit att närmare tala om saken, så hade vi troligen uppgifvit vår föresats. Men hvad kände jag väl göra? Odet hade lagt sin hand uppå. mig. . Jag skall berätta er möra häröm sedån, då förhöret är öfver, och jag får Srihet att tala. ! Presidenten: Fieschi, jag har än en fråga att göra er, och anmanar er att vid dess besvarande noga rådfråga ert samvete: Framhärdar ni i allt hvad ni sagt och bekänt, så väl i afseende på er sjelf som Era medbrottsliga? — Fieschi, (högtudligt) jag framhärdar deri, och svär det vid min faders graf. , Efter en qvarts uppehåll återtogs förhöret, och börjades nu med Morey. Han erkände, att han varit bekant med Fieschi sedan 1831, och ofta gifvit honom understöd, men nekade till all vetskap om brottet. I sina opinioner hade han alltid varit en republikan, men en sådan måste vara en god medborgare. Fieschi hade alls icke visat M. någon modell till machinen, ej heller hade M. sagt, att den skulle duga för Kungen. Törs jag fråga? sade han tillika, med en röst som uttryckte hans kroppsliga lidande — hvad hade väl Kungen gjort mig att jag skulle önska förorätta hornom? MV. hade infört F. i Pepins hus för att skaffa F. arbete, men allt hvad F. sagt om M:s vetskap ang. machin:n vore en väfnad af lögner. — Fieschi. (med armarna 1 ko:s och snusande): Det är rena sanningen. Mo:ey: Ett sådant bedyrande är intet bevis. M. hade ej vetat att Fieschi tagit rum på boulevard du temple, förrän efter den 28 Juli. Hade aldrig besökt F. hemma hos denne. — I afseende på passet som M. hade förskaffar F. uppgaf han, att det hade skett endast på det F. skulle kunna komma ifrån Paris och på F:s egen begära, emedan denne icke längre wille ligga M. till besvär. Samma daäg mordet skedde hade han väl bjudit Nina Lassave till middag på ett värdshus; men detta var endast derföre, att flickan svilte, och var uideles utan pengar; — När Nina uttryckte sin sake:d öfver marskalk Mortiers död, kallade Ni bonom icke . å konalje? — Marskalk Mortier hade aldrig gjort mig något ondt, sålunda kunde. jag icke nyttja emot honow eu dylikt språk. — När Ni hörde att knogen. undkommit, sade Ni då icke, att Hans Maj:t ingenting för: lorade på att vänta litet? — Jag öppnade aldrig mia läppar om den saken; jag har blifvit illa förtalad. tDagen derpå förhördes Pepin. Han hade varit medlem af samfundet för menniskans rättigheter, men endast till år 1833. Han var bekant med Cavaignac, men icke närmare. Nekade för öfrigt tll all vetskap om brotuet, men erkände, att Bionsieur Fieschi bade, blifvit presenterad och umgåtts ihans hi... F. -hadel då föregifvit sig vara en förföljd patriot, och sagt ait han under restaurationen: varit dömd ire gång: r till döden. — Härvid uppsteg Fieschi och sökte. med mycken bitterhet öfverbevisa Pepin om några anklag. sepunkter; denne såg på Fieschi med en lugn och iö.aktlig min, och tog sig en pris snus... — Fieschi le gaf, att vid de samtal de tre medbrottslige hållit s: s emellan. förefallit ett yttrande af honom, F., att secd.n