Aftonbladet – 18 februari 1836, sida 1

RR — Rn och aktningsbetygelser som han visar Presidenten och dem som hafva att göra med honom, och som starkt sticka af emot hastigheten och dristigheten i hans svar på alla frågor, har han emedlertid äfven en anstrykning af de bättre klassernas hållning. Det mest bestämda man kan säga om honom är dock, att han är ett verkligt original. Man frestas ofta att tro, att han är den stoltaste och känner sig den lyckligaste af alla de personer som finnas i rummet, emedan han utgör medelpuaokten för allas uppmärksamhet. Han tyckes icke hafva någon annan känsla än fåfängans, och efter allt hvad man kan sluta till, har det varit denna böjelse mera än egennyttan eller nå jon annan passion; som drifvit honom till brottet. Under upplasandet af förhörseller instruktionsprotokollerna syntes Fieschi mycket uppmärksam, nickade . likasom bifall vid somliga tillfätten, log och bjöd snus åt de omkringstående, samt höjde vid andra på ax: larna. Den enda af de medbrottslige som ingifver något intresse, är den gråhårige gubben Morey, densamme som ville svälta ihjäl sig. Hans alla ansigtsdrag och hela väsen bär prägeln af ett djupt lidande. — Ibland qvinnorna hade äfven Nina Lassave, Fieschis mätress, som satt på vittnesbänken, ådragit sig allmän uppmärksamhet. Det skall vara en ung ganska vacker flicka, med så mycken godhet och ömhet i sin blick, att man skulle tro allt annat snarare, än att hon hade kunnat fatta böjelse för en sådan person som Fieschi. Då Notarien uppläste den delen af anklagelseakten, som omtalade den saknad Fieschi uttryckt öfver Mortiers död, slog han ned hufvudet och torkade sig i ögonen, såsom om han fällt tårar. Under frågorna första dagen förklarade han, att om han käunt sina medcbrottslige bättre, skulle han icke hafva kastat sig in i företaget, ty de, neml. de medbrottslige, voro icke värdige att, deltaga med honom ! deri. På fråga om han ej berättat Lavocat, alt den ena medbrottsligen, Morey, varit en ifrig demokrat, svarade Fieschi, att Morey mycket umgicks med republikaner, men icke kännt mer än F. sjelf om deras principer. Fieschi kände då mera om den Romerska republiken. Morey brukade prata mycket utan att veta hvad han sade. Vid berättelsen huru han vid inflyttandet i huset der brottet begicks, hade kallat sig Gerard, tillade han: Jag var min egen prest och förrättade sjelf döpelsen. Han yttrade äfven: Jag lefde under tiden af machinens förfärdigande, af mitt arbete: folket kallar mig en mördare, (assasin) men -jag är ingen sådan, ty jag har ej mördat för penningar. Jag är en stor brottsling; men hvarken en tjuf eller bandit. -Pepin, sade han, hade yttrat, att det vore lumpet, att medan så många gingo på galererna för en ban ksedel på 1000 francs, så fanns ingen, som ville lossa ett skott på det missfostret Ludvig Filip. — Fieschi hade äfven sysselsatt sig med läsning af böcker, hvilka Pepin lånat honom, och hvilka hade bestått af Tassos befriade Jernsalem, St. Justs arbeten och Cicero de officiis (en ganska heterogen. sammansättning!). — På en fråga förklarade F. att han vore ganska uppmärksam af sig. Ehuru endast fyrtio år till åldern, -vore han sextio i erfarenhet. Nästa session, den 31 Januari, börjades med frågor angående de trenne qvinnor som besökt Fieschi. Af dessa påstod han att endast Nina Lassave varit hans mätress; henne älskade han verkligen; den ena af de öfriga var en af hans närmaste bekantas älskarinna, den tredje en bekant till Ninas bror. För den andra i ordningen hade han varit mycket intresserad, och endast gifvit henne sitt beskydd såsom en man af heder. — Presidepten: bekände dessa fruntimmer sig till någon politisk opinion? Fieschi: (med. uttryck af förargelse); jag brukar icke tala politik med fruntimmer. Vid detta förhör uppgaf F. äfven, att han en dag i sällskap med Morey och Pepin hade begifvit sig ut till kyrkogården Pöre Lachaise, för att försöka, huruyida det antändningssätt, som sedan begagnades på maehinen, skulle duga. Vid ankomsten hade Fieschi likväl sagt, att de lätt kunde bli sedda, emedan någon kunde gå för att afvakta ett rendezvousi allderna. Af denna anledning hade de gått ut på ett fält i grannskapet. Här hade F. strött ut en stimma krut af trettiotre tums längd, samma dimension som machinens, hvilken, tillade han härvid, i sanning kunde kallas infernalisk. Pepin hade haft fosforelddon på sig, med hvilka han antände en svafvelsticka för att sätta eld på krutet, men det syntes då, att han var rädd, äfven för krutröken, emedan han darrade. F. sade då till Pepin: Åh, jag glömde att gifva er en käpp med svafvelsticka på ändan, hvarpå F. tagit och antändt krutet. Morey och Pepin sade då: Det går bra, och man kan åldrig få det att brinna af qvickare på något sätt. Fieschi uppgaf denna dacen. vidare. det Morev sagt —— a ——— ———— EN — ARR RR VR