Aftonbladet – 16 februari 1836, sida 2

Norska Morgenbladet med sista posten innehaller !en jemval för Svenska läsare intressant artikel angående trätullens nedsättande i England. Departementaltidningen har meddelat, att noter sistlidne höst vexlats emellan Etgelske Ministern i Stockholm och Svenske Utrikes ministein, och att erligt denna notvexling denna fråga till stor del syntes bero dexpå, huruvida den Svenska regeringen i reciprocitetsväg ville gå in på att en nedsättnirg af tullen på Engelska mavufakturvaror i I Sverge. Norska Finvansdepartementets betänkande härofer bar bhfvit infordradt, och är jemväl vyckt i Departementstidnicgen. Detta betänkande innebåller bland annat, cn tablå af trävaruexporten ull England å ena sidsn, och importen af Engelska varor till Norge å den sndra, sedan året 1805, som upplyser, att nämnd a export på Enöglard successift altagit alla årep, i samma mån tullafgiften ökats, och jemväl adagalägger att precist i semma mån detta skett har äfven importen från England minskats; hvaremot införseln af Fransyska vator ökats, likasom exporten af trävaror tiil Frankrike, genom den under de sednare åren skedda nedsättning af den Fransyska trätullen. Vi hafva således här ett nytt bevis, att dyga tullafgifter å ett annat lands hendelsartiklar altid verka ofördelaktigt tillbaka på det låndets egen varuafsättning , som lägger dessa hincer, samt sålunda blifva just motsatsen af det skydd som de varit ämnade att tillvägabiinga. Finansdeparlementet menar också, att det är erfarepheten af detta förhållande , som först föranledt den Engelska Regeringen att underhandla om en ny reglering af tullen på Norska och Svenska trävaror. Emedlertid anmärkes det, att de begärda koncetsionerna egentligen gälla det Svenska tullsystemet och att Norges friare tullsystem icke ger någon anledning till hinder på Englands sida alt medgilva tullens nedsättning å Norska trävaror. Det skall pu, tillägger insändaren i Morgenbladet , visa sig, om den Svenska utrikes Ministern gör något för Norge serskilet i denna sak, eller om icke Norge, om szknir ep unikes Minister och en representation, som i främmande länder kan bevaka dess sak, kommer att lida för det Svenska Tullsystemets skull, derigenom att bådaländernas handelsintresse behandlas utan åtskilnad. Om det Norska bladet bar skäl att ippkasta dessa frågor, hwu mycket mera bör icke uppmärksamheten i Sverge vara spänd på dena saks utgång? Frå an om tullers nedsättning i Epvgland på Svenska trävaror är u