Aftonbladet – 16 februari 1836, sida 2

hafva dej icke gjort till intet all ansvarighet inom Götha kansls förvaltning, om Direktion och Revisoreriskulle gemenssmt estersatta fullgörandet af sina åligganden? Hvilken fördel eller hvad slags billighetsprincip vill man väl befordra genom en sådan åtgärd? Vill man lemna en föresyn hvad alla åndra bolag hafva at vänta sig, om mniågre delegare borja beklaga sig hos Konungamakten öfver de öfrige, och beöja Konungen befalla desse, ati icke sätta sig emot dem? Au Kammarrätten af Kanal-Direktionen kunnat föreslås till forum, för rättstvister emellan ett bolag och dess Direktörer, torde väl till någon del vara förklarligt, då man erivrar sig, att tillförordnade Presidenten derstädes är densamme Hr Billbergh, söm så häftigt ordat inom bolaget emot infordrandet af kidare upplysningar, vid det tillfalle när Revisorernes berättelse förekom; men att Konungens rådgifvare -kunnat tillstyrka sådant, då grundlagen bjuder att allmän lag (och frågor om forum tillhöra denna kategori) skall af Konung och Ständer gemensamt stiftas, samt att erhvar skall blifva dömd af den domstol hvarunder han rätteligen hörer, det synes nära nog oförklarligt. I Regeringens resolution återfinnes val ssmma märkvärdiga slutledning, som i Kanal-Direktionens yttrande: att nemligen Kongl. Maj:1s och Rikets Kammarrrätt är phgtig och behörig, att på grund af 2:dra artikeln, 16 och 23 mom, af dess Instruktion, d. 15 Okt. 1831, alla tvister ar omförmälde beskaffenhet, i första rummet upptega och afdöma, och att desamma sedan må genom besvär hos Kongl. Majt i Högsta Domstolen fullföljas. Men då man förvånas öfver, att en sådan ny lagskipnings-princip för enskilda bolag kunnat undgå sista Konstitutions-Utskottets uppmärksamhet, efterser dessa åberopade momenter, finner man med fägnad, att nyssberörde momenter alldeles icke innehålla sådant. Enligt 16 mom. hörer nemligen till Kammarrättens pröfning endast talan å försummadt fullgörande a sådana skyldigheter som uti privilegier blifvit städer, societeter, bolag eller enskilde personer ålagde, i afseende på någon af Kongl. Maj:t eller Rikets Ständer dem förländ inkomst eller rättighet.? Enskildt bolags inre angelägenheter höra således alldeles icke dit. . Afven finner man att 23 momentet endast innehåller en skyldighet för Kammarrätten att upplaga: hvad för öfrigt Kongl. Maj:t kan vid synnerliga ullfällen finna nödigt, att såsom egande gemenskap med Kammarrättens befattning ilörvisa ull dess åtgärd. Då nu ej fråga är om försummadt fullgörande å bolagets sida att underhåll. kanalen, eller fel mot taxan o. d. som irnefattar bolagets förbindelser till staten, utan om bolagets enskilda förhållande till sine ombud, synes äfven lagförklaringen latt kunna blifva ett oting, då den dessutom tillkommitgpå ett helt annat sätt, än grundlagen för lagforklaringar föreskrifver. Ty kan väl ett Statsrådsbeslut hindra en domstol att upptaga en stämning af Götha Kanalbolag på dess Direktion, likasom öfriga tvister emellan delegare i bulag, på sätt lagen stadgat alla Sveriges undersåtare emellan? Regeringen skulle då äfven kunna, uti hvilket annat fall som helst, binda händerna på landets domare och utan all omgång af Högsta Domstolen, än mindre Ständers hörande, förändra Rättegångsbalken. sr Norcka Marovenhladet med sista posten innehåller