Aftonbladet – 16 februari 1836, sida 1

STOCKHOLM den 46 Februur:. De utländska poster, som ankommo på förmiddagen, medförde tidningar från Paris af d. 3, från-London af d. 3, samt från Hamburg afd. 9 dennes. : England. Parlamentet öppnades d. 4 dennes, med vanlig högtidlighet, af Konungen i egen person. Throntalet, som vi skole meddela in extenso i morgon, visar att detär ministerens fulla allvar, att gripaan reformverket med krafr. Bland de vigtiga ämnen, som komma att förelägges parlamentet, uppräknas i Konungens tal förslag rörande en reglering så väl med biskopsstiften, som tionden i England och Wales; åtgärder att afhjelpa dissenters besvär, och att förbättra lagskipningen, särdeles i kanslirätten. Vidare, i afseende på Irland: åfgörandet af den så ofta ventilerade frågan rörande tionden, reform af municipalkorporationerne, samt införande af fattiglagar. Denna session teknar sig således att blifva full af arbeie, då så många vigtiga forslag äro att förvänta från styrelsen, oberäknadt dem, som enskilta ledamöter af Underhuset redan annoncerat; såsom afskaffande af stämplings afgiften för tidningar, revisiox af pensionslistan,: ärkebiskopparnes och biskopparnes befriande från skyldigheten att sitta i Öfverbuset m. fl. Det ovanliga tilldrog sig denna gången vid throntalet, att större delen deraf blef uppläst tsenne gånger. Då Konungen hunnit ett stycke på kooceptet, började han stappla, och ibland kom ett annat ord fram ån det rätta, så att Lord Melbourne, som stod straxt nedanom thbronen, måste korrigera H. Maj:t. Oaktadt de hofmän, som omgåfvo Kouungen och stodo i ljus för honom, trädde åt sidan, blef det dock ej möjligt för honom att komma till slut med talet, utan ljus måste inhemtas, hvarpå H. Maj:t började på igen, och uppläste talet med högljudd stämma från början till slut, Sedan Konungen lemnat salen och Underhusets ledamöter begifvit sig till deras sessionsrurir,. började inom båda husen diskussionerne rörande tacksägelseadressen. Hos Lorderne uppsteg Hertigen af Leinster och proponerade adressen, understödd af Grefven af Burlington. Då denne sistnämnde slutat sitt tal, roptes från oppositionsbänkarne på Hertigen af Wellington, som nu uppsteg och gaf luft åt sin Torysmärta öfver åtskilligt af hvad det Kongliga talet imnehållit. Han inskränkte sig dock till det enda amendementet, att Ofverhuset i sin adress blott skulle rörande municipalreformen i Irland yttra, att buset vili de taga ämnet i öfvervägande, i fall det visades att några brister i Irländska municipalväsendet förefunnos(?!)