Aftonbladet – 15 februari 1836, sida 2

2 R4VILUVIU JJllUAaL 232 LV ILATII Hyra 1LIAIL OMS IL aALILL d UCI och kommit till beslut om en petition i amnet. Denna petition, jemte en öfversigt af öfverläggningarne, då den beslöts, anse vi böra intressera våra läsare, åtminstone till kännedom för en och annan, som äfven här tyckts vilja införa den tron, att religionens grundval och lifsprincip ligger i kyrkan, d. v. s. idess politiska makt och införlifvande med staten. Petitionen, ställd till Underhuset, famställer nödvändigheten af att göra en genomgripande biblisk kyrkoreform, om man vill rädda . landets lugn (det är till en början egentligen Irland, som åsyftas); denna reform anser Associationen, utgående endast ifrån den heliga skrift, böra stödja sig på följande grunder: er : 1:o Herren Jesus Christus är kyrkans enda öfverhufvud och lagstiftare; och H. M Konungen, och naturligtvis ännu nödvändigare den blifvande Drottningen, måste lemna denna titel och makt; ?2:o Det är ew knstligt folks oafyttreliga rätt, under sitt gudomliga öfverhufvud, att fritt välja sina Guds ords tjenare, så att all politisk patronsoch tillsättningsrätt alldeles afskaffas, och biskoparne uteslutas ur öfverhuset. i . 3:o Guds befallning om presterskapets underhåll fordrar afskaffande af allsköns tvungen afgilt, vare sig af tionde, kyrkoafgift, vigselpenningar, arfvode för barndop och begrafning m. m. och all kyrkans egendom (med undantag af privata donationer och med vederbörligt afseende på enskildas nu varande lagliga rätt) måste följaktligen indragas till statskassan, för att användas till lättande af folkets bördor; hvarpå alla församlingar få försörja sitt sjelfvalda presterskap i enlighet med Guds ord. Dessa principer anse vi oss alltid och allestädes förbundne att orubbhgt försvara och nitälska för deras genomdrifvande uti hvarje fördelning af kristna kyrokan; men i synnerhet i Irland få wi till en början allvarligen rekommendera deras skyndsamma erkännan?de. — Pelitionärerne ingå derefter i en speciellare tillämpning i afseende på Irland och önska, att all med våld skeende indrifning af tionde skall för alltid afskaffas; att den icke skall skänkas åt jordegarne, utan användas till de fattiges underhåll; att de prester, som nu innehafvalägenheter, få ersättning af statskassan för lifstid, dock endast för de församlingar, der de bo och göra verklig tjenst; att, vid nuvarande biskoppars och pastorers afgång, all öfrig kyrkoegendom indrages till kronan, med undantag af kyrkorna och måttliga boställen, som förbehållas de protestantiska sockneboerne till ecklesiastika behof; att de sedermera välja sina: själasörjare och aflöna dem; att den offentliga gudstjenstens beskaffenhet och ritual, eller huru vida de skola vara episkopalkyrkans eller någon annans bland de protestantiska kyrkorna, skall bestämmas af pluraliteten bland valmännen (aila myndiga manliga medlemmar); att till dessa protestantiska kyrkor räknas alla de, som bekänna evangelii hufvudläror, sådana de framställas i nya testamentets heliga skrifter, hvaraf apostlarnas trosbekännelse, förklarad i den 2.:dra, 31:sta och 11:te af anglikanska kyrkans artiklar, anföres säsom exempel. Det var den 12 och 14 Januari, som Associationen sammanträdde, för satt öfverlägga om ofvannämnde petition: — Ordförande var en prestman af anglikanska kyrkan, vid namn Jones, som öppnade sammank omsten med förklaring, att han vore en bland de många episkopala prester, som i hvarje vrå af England formerat sig till en Association, för att tillvägabringa en upplösning af det mot skriften stridande förknippandet af Kyrka och Stat. Han hade sjelf bhfvit af Associationen kringskickad i flera delar af landet, för att väcka allmänna tänkesättet i afseende på denna högst vigtiga fråga. Han uppläste en mängd bref från prester, som insågo vigten af denna upplösning; och han föreslog de tre allmänna principer, dem vi redan anfört, såsom grunder för petitionen. De emottogos med ett skallande bifallsrop, blandadt med ett par svaga hyssjningar. Talaren bevisade, att Konungen icke var kyrkans öfverhufvud; detta var en uppfinning af Henric VIII, för att slå under sig kyrkans makt. Den namn-. kunnige Biskop Fisher och Sir Th. More valde att hellre dö på schavotten, än erkänna denna lära ). Talaren bevisade dess origtighet med bibeln. Han kom sedan på kapitlet om presters tillsättande; de borde utan undantag tillsättas genom val. Skriande voro de missbruk, hvarigenom oskickliga själasörjare påtvingades folket. Ej mindre än 5250 med lägenhet försedda ) I Sverge är Konungen kyrkans verldsliga öfverhufvud, på samma sätt som han är chef för all förvaltning , utnämner till embeten, pröfvar befordringsoch ekonomiska mål o. s. VI England bar man deremot fästat något presterligt vid detta chefskap, så att vissa grubblare t. 0. m. påstått, att Konungen, om han ville, kunde forrätta prestfunctioner. Imellertid är hela hans chefskap lemnad så obestämdt, att de förnämste Jagforskare, t. ex.