Aftonbladet – 15 februari 1836, sida 2

ee (Rn nt bn nn förr än hvarje med vanlig bildning utrustad Engelsman kan veta, hvad lag är, utan att hafva med en penningsumma i handen frågat ett advokat; förr än domstolarne äro tillgånglige, emot rimlig kostnad och utan eskort af ett par fångvaktare, i svarta mantlar och hvita peruker; förr än någon annan än en sådan får ens knacka på rättvisans dörr; förr än blott lag, och icke till största delen gammal !andssed, kommer att styra England, och mänskliga rättegångsformer och straff införas — förr skall icke Engelska folket nöja sig. : Detta är det ena af de stora frågorna, som komma att uppröra England; och vid första påseende undrar man, att den ännu icke är allvaårsamt vidrörd. Men den heliga bäfvan för det förskräckliga Druid-Kollegium, Advokaterna är ännu så djupt rotad, så blind, och deras intresse så inväfdt i allt, i representationen, 1 styrelsen, i korporationerna, att det dröjer länge innag den frågan kommer på tapeten. Men den kommer och skall skaka djupt i den gamla krit-öns rötter, kanske djupast af alla. Den andra, och som nu begynt fängsla allmänna uppmärksamheten, är den om Kyrka och Stat (Church and State). Det skulle blifva allt för vidlyftigt att försöka, ens en summarisk framställning af detta besynnerhga sambands uppkomst. Alla folks historia har ett prestvälde att framvisa; öfver allt hafva perioder funnits; då en kast, som tillvällat sig ett närmare förhållande till öfversinnliga ting, förstått att sammanväfva det med verldslig makt. Mysterier och dunkla dogmer hafva kufvat och bundit de råa, för superstitiös bäfvan tillgängliga sinnena. Den verldsliga makten har varit glad att vinna ett stöd af den andliga, ja har ofta sammanväft sig sjelf med den, slagit den under sig och funnit sig ogement stärkt af denna nya häfstång. Roms Augurer. och Pontifices utgjorde blott en afdelning af Senaten, som derigenom fiek en mäktig bundsförvandt i de heliga hönorna och slagten. Derigenom beherskades hopen, om än, såsom en författare säger, man ej kan begripa, buru två Augurer någonsin -kunde träffas mellan fyra ögon, utan att skratta hvarandra midt i ansigtet. Det nya Bom hade lärt sig af det gamla och öfverträffade det: sedan det verldshga väldet var borta, grundlades ett andligt, som med ett nät omslöt hela Europa och fängslade de maktägande, liksom folken. De förre måste förena sig med presterne, måste till och med underkasta sig dem, för att kunna heherska folken. Då reformationen hade förändrat dogmerna, fanns det dock . mångenstädes beqvamt att bibehålla prestväldet, såsom ett stöd för herrsklystnaden. Hela den gamla hierarkiska sammansättningen bibehölls, äfvensom en god del af de vid prestkasten fästade jordiska egodelar och den verldsliga makten. Deraf hopgjordes hvad man kallar kyrka; och följden Yar, att den nya kyrkan blef sjelf hersklysten, blef exklusif (eller enda saliggörande, såsom man icke blygdes att hädiskt kalla den,) blef intolerant, med ett ord ärfde de samma odygder, för hvilkas skull hon protesterat enot och bekrigat den gamla. Ingenstädes gick detta längre än 1 England. Hela det mägtiga Merarkiska skrået bibehölls, med största delen af sina ofantlica egodelar. Hufvudsakliga skilnaden var den, att Konungen trädde i Påfvens ställe såsom kyrkans öfverhufvud, och fick ett nästan oinskränkt välde öfver henne, åtminstone öfver prelaterna. De mägtiga familjerna bemägtigade sig resten och gjorde af kyrkan en pensionsanstalt för yngre soner och favoriter. Missbru ken blefvo aldeles himmelsskriande, och Kyrkan stod snart isolerad ifrån folket, utom i fråga om tionden. Utom denna försum-. mades allt, hvad till prestväsendet hörde. Tionden indrefs med våld för ett presterskap, som oftast aldrig säg sina församlingar, utan blott betraktade dem såsom sin egendom. De, som då åtminstone vistades på stället, visa sig vida mindre i prestlig tjenstgöring än i municipala landstyrelsen (Magistracy), i politiska intriger, vid räfjagter, vid kapplöpningar, ja ganska ofta i Crim. Con. med ett ord såsom muntra gentlemen. De voro rika, och inkomsterna berodde icke i någon måtto af deras förhållande till församlingsboer eller tjenstgöring. Sålunda uppstod en Kyrka, för hvilken religionen gärna hade kunnat få gå under. Hvad bekymrade en sådan småsak henne? Att detta icke skett, derför har England att tacka de många dissenterande sekter, som uppstått och räddat religionen och religiositeten, och det just derföre au de icke haft politisk makt och varit established (hvilket lämpligen kan ofversättas med:indelt). England är således ett lefvande bevis, ,huruslitet identiska orden kyrka och religion äro. Hela den delen af befolkningen, som förstår dylika saker och icke har, något eget interesse uti kyrkans jordiska goda, har så ledes begynt tänka på det orimliga, ja rent af hädiska, hos en institution, hvarur den anda, som varit dess beståmmelse, helt och hållet flytt, och hvaraf blott skalet stannat qvar. Man har begynt besinna, huru orimligt det är, att en andelig inrättning blott skall bibehållas