Aftonbladet – 9 februari 1836, sida 3

omskamrater och ABC. Men alla ega. icke samma fintlighet som vi, att tyda allt till det bästa, och det bör således förlåtas, om äfven efter Prostens förklaring någon i sin enfald skulle fråga, hvad tidehvarfvets anda och samhällets grundvalar? egentligen ega gemensamt med ett sällskap, som alldeles icke ärnar blanda sig i politiken, icke i ringaste mån soka genom något slags skenfager autoritet eller månggrenigt inflytande verka på opinionen emot tidens stora intressen, och som således icke , innebär den aldra minsta skäliga anledning att deri frukta sig en uppträdande champion för hierarkiens och absolttismens vittrande reliker; ett sällskap, som sammanträder för att snusa sinsemellan, glamma om fordna akademiska äfventyr; bladdra i kyrkliga tidskrifter, eller på sin höjd att för hvarannan påpeka idens tecken och talas vid rörande sitt embete, allt i öppna salar. ? Att vilja skrämma tidsandans kantänka åndå många högst betänkliga fysionomier, liksom myggor, tillbaka med tobaksrök, vore visserligen ett temligen oskyldigt försök, men likväl icke alldeles värdigt ett stånd, annars så utmärkt för en från all skumögd spökrädsla längesedan emanciperad upplysning, och hvilket. står så högt öfver presterna i måvga andra länder. Anbelangande slutligen de många uttryck af en skämtsam förtrolighet, hvarmed Hr Prosten i sin artikel behagat undfägna sina euskilda vänner, såsom t. ex. tauklöshetens tankställare , liberalismens spioner, tidningskäbbel, o. m. d., så hafva vi sökt att taga vara på dem samt och synnerligen, för att vid tillfille skänka dem såsom en clavis artis vill någon skriltställare, som af allt för öfverdrifven blyghet och delikatess hindrats ifrån, att på så eftertryckligt och oförsagdt manctr, som med värdighet och moderation möjligen kan förenas, upplösa det af Hr Prosten uppgifna problemet, att med aktning för hvarandras personer, bes kämpa hvarandras meningar.