Aftonbladet – 9 februari 1836, sida 3

ETT FÖRDRÖJDT SVAR TILL HERR , PROSTEN WIESELGREN I WESTERSTAD. Vi hafva något längre än ämnadt var; kommit att stanna i skuld hos Hr Prosten Wieselgren i Westerstad med några utlofvade rader, till svar på en af Hr Prosten i detta blad vid årets början insänd artikel, föranledd deraf, alt Aftonbladet med en korrt ingress meddelade sina läsare en uppsats utur tidningen Skånska Posten, angående . den Skånska Prestföreningen. För detta dröjsmål kunde vi, utan att träda sanningen för nära, såsom giltig anledning anföra samma ursäkt, som salig Stokhelms tidning och dito Granskaren plägade förebära, när de då och då icke varit visibla på en eller annan månad, nemligen att Redaktionen varit hindrad af opasslighet. Men som denna likväl icke varit så svår, att den behöft orsaka något messfsall för bladet, böra vi tillstå att rätta orsaken till dröjsmålet varit en press of matters som gjort, att för sysselsättningen med vigtigare eller för dagen kuranta och oundgängliga ämnen, åtskilliga andre måst stå tillbaka, hvilka synts oss ; nödfall kunna utan mehn sparas till lägligare tillfälle. Hr Prosten Wieselgrens artikel har så mycket mera tyckts oss kunna hänföras under denna sednare kategori, som den diskuterar en fråga, hvilken på sätt och vis hörer morgondagen tili, nemligen om tendensen af en förening, hvilken egentligen ännu är för ung, för att kunna deci--. sivt bedömmas, vare sig in bonam eller in malam partem, och dessutom i följd af Hr Prostens benägna erinran derom att han inom Åltonbladets redaktion eger enskilda vänner, framställer sig mera såsom ett vwänskapsgnabb, hvars lilla vrede man tryggt kan lemna ät Sig sjelf, ty solen går ändå icke ner deröfver, än såsom någon oafvislig utmaning Hill ett strängt försvar, som man säger, stante pede. Vi skula också begagna oss af den frihet, ifrågavarande artikel genom besagde siv karakter lemnat oss öppen, att under hopp om Hr Prostens benägna ursäkt för dröjsmålet, vara så korta som möjligt, då en viss grad af envishet, som mellan goda vänner hvarken är ovanlig eller farlig, ändå förbjuder oss att alldeles för roskull lemna Hr Prosten sista ordet. ! Jag har verkligen undrat, säger Herr Prosten, hvi så mycket skri uppstått om den. tillämnade rysliga eldsvådan, Skånska Prestsällskapet. Man kunde, med afseende på den oskyldiga ingress i. Aftonbladet, som uppkallat Herr Prosten, med vida meraskäl vända samma fråga tillbaka. Vi hafva med största uppmärksamhet genomläst och åerläst merbemälte-ingress, men måste erkänna vår kortsynthet, att deri icke mäkta upptäcka ett enda ord, hvilket kunnat gifva Hr Prosten anledning til sidans vociferalioner emot Aftonbladet, som vore Vi i beråd om ingenting mindre än att sätta eld i alla knutar af både stat och bestående kyrka, ja snart sagt i forbund med djefvulen. Ait vi kallat Prestföreningens organ, Skånska korrespondenten, för Apostel, kan väl förefalla litet anstötligt, såsom ett missbruk med hvad heligt bör vara; likasom wviiecke kunna neka, att det gudnås ligger något katholskt i vårt yttrande om att spå af åtskil