Aftonbladet – 8 februari 1836, sida 1

atgar iisdagar, Vasdagar, Fredagar och Löraagar Kl. 9 ÅL. ma. fr. Kasteuhofs Källare; återgår, från Gästgifvaregården 1 Upsal? samma dagar och tid. PRESSEN, FOLKMÖTENA OCH MINISTEREN I ENGLAND, FÖRE PARLAMENTETS OÖPPNANDE. Whigs och Tories — säger Engelska veckoskriften Fpectator — Pvännerne af reform och vännerae a korruption öfverräkna noggrannt och omsorgsfullt sin styrka, i forväntan af en af de häftigaste parlamentariska strider, som nånsin varit sedd i England. Reformvännerne inse, att den minsta försummelse i uppfyllandet af deras pligter, eller till och med ett under andra förhållanden ursåktligt fel i den parlamentariska taktiken, kan hafva till föNd ett nederlag, visserligen parvelt och öfvergående, mer ändå medförande betänkliga olägenheter för landet. A andra sidan hafva Tories liksom en aning om, att de strida inom deras sista förskansning. De ångra högeligen, alt de uppgifvit sina starka fästen: Engelska och Skotska municipal-korporationerne, och hafva beslutit att, allt hyad de förmå, kämpa mot municipal-reformen i Irland, hvilken skulle gifva coup de grace åt deras Oraniska bundsförvanter på systeron. Men så olycklig är deras ställning, att motstånd i Ofverhuset mot reformerne endast lör en kort tid kan lyckas, och måste medföra den största fara för de privilegierade stånden. Om således reformvännerne hysa farhågor, så äro deras antagonister dubbelt så uppskrämda. i Emellertid hållas, innan sessionens början, en mängd måltider och tal. Som vaniigt föregå Irländarne häri med exempel. Den 16 Jan, höllo medlemmarne afIrländska associationen för valmåanens inregistering, en stor sammankomst i Dublin. I den ställning, hvar partierue för närvarande befinna sig, kan vigten af denna demonstration svårligen för högt uppskattas. Allt hvad vi hört om åsidosättandet af alla mindre stridigheter mellan de liberale, sågs här bekiäftadt. Män af alla nyanser inom liberalismen sammanståmde i det beslut, att söka trygghet mot möjligheten af Fories återkomst till väldet. De sju millionerne hafva funnit anförare inom den liberala arvistokratien i Irland. Hr Sheil anmärkte ganska riktigt, att såvida den anda, som visade sig vid denna sammankomst, hölls vid lif, så blef det omöjligt för Tories att återtaga makten. Toryismens återställande, såsom ett varaktigt styrelsesystem, skulle också verkligen vara alldeles detsamma som en krigsförklaring mot Irländska folket Hr: (Connell var icke närvarande vid sammanmankömsten i Dublin; men han är stadd på ett tåg af fredlig agitarion söderut, och hade antagit bjudning af sina Xonstituenter till ea ofs fentlig måltid den 25:1e. Från Dublin begifver han sig ull Liverpool, der -reformvännerna, höghgen förnöjda öfver den seger de nyligen vunnit vid municipalvalen, ämna på det mest gästfria och ärofulla sätt emottaga den Irländske parlamentsledamoten. Från Liverpool tager han vågen till Birmingham, för att der möta den otaliga mängd liberala från särskilta trakter af landet, hvilka d. 28:de ämna hålla en sammankomst på stadshuset, för att uttrycka deras oförminskade tillgifvenhet för reformernes sak, och deras beslut att stå vid de mäns sida, som, utan att svika, uppfylla sina pligter mot folket. Tories, å deras sida,, äro långtifrån overksamma. För några dagar sedan höllo en mängd Oraniemän en offentlig måltid i Belfast; men, hksom af fruktan att för mycken sanning skulle kunna undfalla dem vid buteljen. fick ingen annan vara närvarande, än de bepröfvade ombuden från deras lifoch hus-tidning. Dublin Evening Mail. Lord Sandon framställde sig häromdagen till allmänt åskådande för erveisklassen i Liverpool, af hvilken omkring 1000 personer samlat sig för, att möta honom. sSandon förklarade, att han hade gått så långt i reformer som han kunde gå, och att han nu ville göra halt. Detta ar Torypolitik — för att hädanefter förhindra reformernes framgång. Man må icke tro, att Lord Sandon är så. enfaldig, att han anser sina bemödanden att hejda muvemanget kunna lyckas; ty då han intogs såsom ledamot af arbetsklasse s association, förklarade han att, med de förändringar och omvexlivgar, som voro å bane, war det icke osaunolikt att han en dag finge gripa ull det ena eller andra bandtverket? — Vi kuona fägna Hans Herrlighet med den försäkran, att han såsom skomakare eller skräddare kommer att spela en fullt ut så god röle, som nu i egenskap af statsman och talare. . . Det är i London som Tories ämna rycka fram med