Aftonbladet – 4 februari 1836, sida 1

(Insändt.) V BETRAKTELSER ÖFVER TIDNINGEN SVENu SKA MINERVAS BETAKTELSER-VID RIKSDAGENS SLUT. Andra Artikeln. Vi hafve, som Läsaren torde erinra sig, i början af denna artikel sökt framställa en karakteristik öfver hvad som till en del utgjorde de egentliga kahinettsfrågorna vid sista riksdag. Vi komma nu till en annan hufvudafdelning, eller den angående anslagsfrågorna. Denna utgör hkasom brännpunkten för alla de strålar af upplysning, Minerva i. sin afhandling öfver detta ämne låter framblixtra, och hon använder också det högsta bemödande att frawställa sina åsigter på ett sådant sätt, att de skola finnas aldeles ofelbara. Meå regeringsformen till sköld skola vi likväl försöka att göra henne segren stridig. Vi förbigå hennes jemförelse. af förhållandet i Sverige med det uti rika länder, såsom England och Frankrike, emedan den utan förlust för sjelfva ämnet, som Minerva albandlat, gerna kunnat utelemnpas. Annars vore kanhända ej svårt att bevisa, det vårt fädernesland icke är så fattigt på hjelpkällor till nationalförmögenhet, som på håg och sinne att dem begagna. Huru vill man eljest, med historien i hand, som visar hvad Sverige utstått, dels genom utländskt förtryck och dels genom inbördes oroligheter, förklara att Sverige, detta allt. oaktadt, ännu bibehåller ett frejdadt namn bland sjelfständiga stater, ja! till och med hädanefter, likasom bitills, är i stånd att trotsa hvarje anfall emo dess urgamla frihet, endast derigenom, att det i farans stund låter alla inbördes tvistigheter bvila, och dess innebyggare sluta. sig tillsammans under den då alltid säkra egiden, att Konung och folk äro ett. Nu åter till ämnet. Minerva säger, att i Sverige staten har här sine ordinarie inkomster så funderade, att de icke kunna förryckas, men väl till beloppet utfalla. olika efter varuvärdenas förändring och vidare, att man är ense derom, att Ständerne icke kunna. undan. rycka kronan dessa inkomster; men att, efter andan af vårt jme publicum, kronan icke eller torde ega någom