Aftonbladet – 4 februari 1836, sida 1

I förrgår på morgonen kom en bonde vid namn Ånders Andersson från Kolhammar, Odensala socken, som var inre på khötorget med et lass hö, hvilket han ämnade sälja, i samspråk med en obekant person, temligen snyggt klädd i blå surtut med neromkring skinnklädda byxor. Under det de samralades, lärer bonden fått något ärende, som fördrade hans aflösande på en liten stund. Den. andre ålog sig under tiden, att se efter hästarna och hölasset. Men hvad händer? När bonden kommer tillbaka söker han förgäfves både hästar och hölass. Han guuggar sig i ögonen, undrar om han tappat bort rätta platsen på torget, och frågar de närstående, då någon upplyser honom, att den blåklädda karlen hade kört sin väg med alltsammans, genast efter det bonden aflägsnat Sig. Efterlysning är vu utfärdad ifrån Landshöfdivgeembetet; och då tjufgodset åtminstone icke är lätt att gömma, synes man mindre behöfva frukta, atticke det förlorade igenfinnes, än man har skäl att förundra sig öfver den utomordentliga djerfheten af ett sådant tillgrepp, så framt bondens uppgifter i allt öfverensstämma med rätta förhållandet. i —