Aftonbladet – 2 februari 1836, sida 2

Bestemmöelser ere 1 det Hele taget udförte saaledes, som man kunde vente det af en saa indsigtsfuld Forsamling, som den Komite, der har udarbeidet Forslaget. . Nuvarande Juris Professoren vid förenämde universitet, U. A. Motzfeldt, har år 1833 utgifvit anmärkningar vid Norrska förslaget till allmän kriminal-lag, och yttrar sig derom sålunda: För hvar och en, som erkänner det afsigtsenliga och nödvändiga i en ny allmän kriminallags utgifvande, måste det vara gasska glädjande, att se ett med så mycken flit och i allmänhet så väl utarbetadt förslag till en sådan lag utkommet. Hvarje : opartisk måste medgifva, att detta förslag i det hela märker sig, lika mycket genom en kärnfull korrtihet, På den ena sidan, som genom allsidighet och fullstländighet å den andra; att författarne i de framställda allmänna grundsatserna angående förbrytelser och straff, öfverhufvud hafva fullgjort humanitetens kraf, och lyckligt begagnat ej mind:e vetenskapens, än erfarenhetens pyare resultater utan ätt likväl bafva låtit blända sig af någon ensidig teori, likasom att de hafva med konseqvens och logisk styrka genomfört och tillämpat de allmänna grundsatserna på det speciella. Den stora myckenhet (Det saare meget), som den gällande -lagsuftvingen lemmar obestämdt, och hänskjuter tll teoretikers och praktikers godtyckliga profning, (vil-kaarhghed) får der sin uttryckliga bestämmelse och gifna begränsning. I minga fall åter, i hvilka lagstiftningen har bundit domarens händer, har denne efter förslaget fåt ett friare rådrum att väga brott och.straff mot hvarandra. Straffarterna äro mskiänkta till vissa och bestämda, hvilkas intensitet. hvar för sig också blifvit nöjaktigt bestämd. Hvar och en, som nu känner huru noga Svenska och Norrska lagförslagen sammanståmma 1 alla hufvudgrunder, och huru båda förslagen tillkommit under gemensamma arbeten af begge de förenade Rikenas lagkommittter, (1 hvilka arbeten den Svenska säkerligen icke gifvit den Norrska efter) lärer finna, att det loferd, som egnas åt den senares arbete, fullt ut kunnat af oss hänföras äfven till den förras. Vi hafva förskaffat oss det betänkande, som i lagkomitteens år 1834 iryckte utlåtande öfver inkomne anmärkningar vid förslaget till kriminallagen finnes åberöpadt, såsom af Professcren Holmbergsson inlemnadt tull Juridiska Fakulteten i Lund, och derifrån komittden meddeladt. Det börjar sålunda: Det förslag till allmän Kriminal-Jag, som, af Lagkommitten utarbetadt, blifvit :Juris Professoren, jemte 2:ne andra lärare vid denna akademi, ill granskning i Nåder tillsändt, har genom sin formella redighet och den bekantskap med vår tids lagstiftningstheorier, hvarom det vittnar, intresserat mig, emedan sådane fenomsener i vårt land hittills i något mer än ett halft årbundrade varit sällsynta, och emedan de gifva anledning till det hopp, att den tid: nalkas, då äfven vår kalla Nord skall blifva räknad ibland de regioner, der en vetenskaplig anda kan intränga i lagfarenheten, och vårt fädernesland lika så väl i afseende på denna, som andra kunskaper, vinna medborgareiätt i vetenskapens verlds-republik. Uti det förestående torde den förutnämnde Minerva-frågaren finna all anledning att söka förvärfva sig sjelf en större beläsenhet, på det han en annan gång icke må behöfva fråga onödigtvis. — Vill man ändtligen göra frågor i hithörande ämnen, så finnas många närmare anledningar till sådana uti det sätt, på hvilket vederbörande gått tillväga med lagförslagen sedan de blifvit aflämnade ifrån lag-komitden. Sålunda kunde man t. ex. med skäl framställa den frågan, hyarföre Hof Rätternas och Högsta Domstolens anniärkningar vid lagverket allt hittils förblifvit obegagnade å regeringens sida? Hvarföre har cj regeringen, om den icke sjelf, med ledning deraf, ville göra någon proposition ill Ständerna, hvarigenom frågan hade kommit i ett vida mera formligt skick för blifvande behandling och utsigt till något resultat, åtminstone, då den företog sig att tillsätta de nya komiterade, 1 instruktionen ålagt dem, att föreslå de ändringar i avillagförslaget, som af dessa snmärkningar kunna föranledas? Sker icke detta, så tjenar anungen hela Hofratternas och Högsta Domstolens vidlyftiga arbete till ingenting, — !y det kan väl icke begäras, att en sådan granskning skulle företagas omedelbart af Städerna; — eller också tjenar den nya komittden till ännu mindre, om dessa anmärkningar skola lemnas af den alldeles ovidrörda. Denna brist både borde och kunde ännu till någon del hjelpas genom en serskild föreskrift i detta afseende till komitterade, som ännu icke trädt 1 verksamhet. Det är klart, att en sådan icke serskildt hade behöfs, om, enligt Ständernas begäran, uppdraget att uppgöra tablåen mellan de nya förslagen och nu gällande lag blifvit lemnadt åt den gamla komittgens ledamöter, som då i allt fall hade utlåtit sig öfver anmärkningarna; men helt annat blir nu Fn LOTT. 1 sa 2 AA ET ALAA tnqan nÅågAR hf 6