Aftonbladet – 1 februari 1836, sida 1

verket oo UTRIKES. Danmark. Undeft rubriken Danmark, året 1833, innehåller en ) Dansk Veckoskrift, Fädrelandet, utgifven af den beI kante Professor David, intressant afhandling, som sprider ljus 1 åtskilligt Törande nämnde land, och i synnerhet genom uppgifterna angaende Stats-flinansernas olyckliga tillstånd, synes ådagalägga, hvad rätta anledningen varit till den ovämade atgärd af Regeringen, i hvarigenom Danmark 1 hast blifvit elt slags representativ siat. Vi meddela här ett och annat deraf: Som man vet, tycktes Franska Juli-revolutionen äfven . sträcka. sina verkningar ull de nordiska rikena, såtillvida, att man ansåg den rena despotiska tendensen hos Regeringarne öfverallt — slu:ad. Man fann, att styrelsesitten måste ikläda sig en mera populär form, än enväldets, och förf. är ibland dem som iro, att den förordning af den 28 Maj 1831, som gifver första anledningen till Ständer-Representation i. Danmark , är en följd af nämnde stora tilldragelse. Valen till denna församnling, säger förf., utvisade att ett stort imtresse för saken fanns hos nationen, och om bönderne icke öfverallt insågo nyttan af den nya inrättningen, borde sådant icke förundra. Regeringen blandade sig icke i valen, och förf. anmärker, att om detta var lofvärdt redan nu, då det blott var fråga om rådgifvande Ständer, hör man hoppas, att det äfven så sker, derest Ständerna skulle snart blifva lagstiftande Sänder. Detta intresse för valen röjde att i landet fanns mer materialier för det offentliga lifvet, än man föreställt sig. Regeringen hade hittils varit allt; folket hade blott bestått af uadersåter, icke af medborgare; bördor, icke rättigheter, hade det känt; omsorgen för smått och stort var lemnad åt regeringen; ett centralisalionssystem hade efterhand fullkomligt ubildat sg. Allt administrativt skulle afgöras af Amtmännen (Landshöfdingarne) och i kollegierna; (tout comme chez vous); menigheterna voro aldeles omyndige; medborgarne tänkte ej på, alt de borde hafva andel i sina egna angelägenheters afgö: ande: en stor likgiltighet hade bemäktigat sjg dem; man klagade, man knotade; men — i all underdånighet — i all suällhet; embetsmännen regerade : med all fursthg myndighet, inför hvilken alla, äfven de förmögnaste, böjde sina hutvuden.? Den förändring, som helt oförmärkt blifvit förberedd, visade sig nu. I ständerförsamlingen talades om allmän anda, om inflytese på egna angelägeuheter, om menigheternas större sjelfständighet; och äfven de mindre bildade klasserna började intressera sig för dessa hieroglyfers uttydning. Men såg väl, att de: ej genast kunde gifva något i pungen; men man hoppades dock något af dem i framtiden. Bonderna började drömma om frihet från slafveri och skatter; borgrarne väntade sig friskare rörelse i handel och vandel. De mera bildade sågo saken riktigare och värderade den såsom ett. stort medverkande medel till ett sjelfständigare offewtligt lif och en bättre kultur. ! Tryckpressen började emellertid upptaga dagens fråga och ådagalögga de !oustiutionella formernas företräden framför de absolut-monarkiska. Dess röst hördes med nöje af folket, — men misshagade regeringen, som ansåg dylika satser, om just ej farliga för thronen, hkväl svidande met lagarne. En aktion anbefalldes mot en, dem ifrigt förfiktande tidning. Så började året 1835. Öfverallt var den hotade tryckfiihefen föremål för samtal och ofverläggningar. Man fruktade införandet al en censur, oaktadt Konvungens handlingssår förut kunde betrygga deremot: Han hade ju sjelf 1799 upphäft cencuren och 30 år der-, efter anorduat Stävder-törsamlingen. Och Danmarks utmärktaste män, med de för Köpenhamn valde representanier 1 spetsen, förenade sig under sådana omständigheter, för att uppmana till en allmän petition, hvari Konungen uppmanades att ej lita mskränka tryckpressen. Denna ärgärd emottogs öfverallt med bifall; och den regeringså tgärd, som gjorde der öfverflödig, uppdagade, att Konungen sjelf icke misstyckte. att se sina personliga tänkesätt understödda af den offentliga meningen, samt alt nationen ansåg en sådan petitiousrällighet vara sin naturliga tillhörighet. Den utmärkta föreningen, som antog den anspråkslösa titeln af Sällskapet för hindrandet af tryck-pressens missbruk, ansågs genast af hela nationen ,.såsom iverkligheten ett stod för iryckpressens frihet och mången såg i den ett värn för frinetep i allmärhet. Den räknade snart 1000 Ledamöter, och dess verksamhet visade sig genast vid Representant-valen; ty alla deputerade blefvo valde af det reformeranude partiet. Emedlertid var det ej utan, att hos massan afnationetn ännu förmärktes likasom en skygghet för den polinska rö rörelse , i början, i hvars väckelse snart sagt 11 ra —.wOHmmmno1msosoo—— — —— — — -.rrsOrO mn——— —— nn