RR Än att inräkna . tullen, ull ett pris af 30 francs för 100 kilogrammer (omkring 200 tb) högre än främmande : socker afsamma qvalitet. Denna skillnad i priset gjorde för 60 millioner kilogrammer, som årligen infördes från de Franska kolomerna, eu belopp af Aderton millioner francs. Lägger man nu härtill tolf millioner kilogrammer inom landet tillverkadt hvitbetssocker, som icke drager någon tull, så gör den ofvannämnda prisskillnaden 21,600,000 francs, (öfver 10,000,000 Riksdaler Banco), hvartill man ännu ytterligare måste lägga den större kostnaden af hwvitbetssockers-fillverkningen, som uppgår till icke mindre än hela beloppet af tullen på det Fransyska kolonialsockret: förlusten blir således i det hela nära Tretton millioner Rdr B:co i vårt mynt på året, för att såsom det kallas, skydda en onaturlig industrigen. i Nästan annu märkligare än resultatet af denna kalkyl, är ett annat faktum, som Handelskammaren 1 Bordeaux tillika uppgifver; nemligen att uti Havre, som utgör den största nederlagsplatsen för Fransyska kolonmialhardeln, fanns af alla de välmående hus, som efter 1814 års fred lade sig på handeln med socker, icke ett enda i behåll vid slutet af 1834: — Alla hafva blifvit ruinerade eller öfvergifvit orten. Det förestående angår nu endast olägenheterna af det s. k. skyddstulls-systemets tillämpning på en enda: artikel, men många andra finnas, som lämna lika tydliga bevis på dess olämplighet. Jern t. ex., en artikel af den yttersta vigt för hvarje industrigren, kostar i Frankrike omkring 25 francs, (tolf R:dr B:ko) mera på skepp. att tillvärka än i England och några andra länder. Hufvudorsaken till denna skillnad är dels bränslets dyrhet, och dels att malmen icke, såsom i England, finnes att tillgå på samma ställen .som kolen, hvarigenom en : dryg transportikostnad faller tillverkniugen till last. Då således blotta tillverkningskostnaden i Frankrike uppgår till högre belopp för hvarje skepp. jern, än det pris, till hvilket sjelfva jernet kan köpas i England, så blir det väl svårt att neka det naturstridiga att söka upprätthålla denna näring genom konstlade medel; hvilket också både regeringen och kamrarna tyckas börjat inse, alt döma af Handelsministerns yttrande i detital, hvarmed han nyligen öppnar den sammankomst som nu eger rum af en komit utaf närirgsidkare, för alt yttra sig öfver tullsystemet. — Den närvarande årliga jernkonsumtionen i Frankrike anses uppgå till öfver en million skepp. och sålunda måste Fransyska nationen skatta minst tolf millioner R:dr B:ko årligen, för att jemna en svårighet, som sjelfva naturen lagt i vägen, och hvilken ändock aldrig kan öfvervinnas. Detta innefattar likväl endast . den omedelbara penningeuppoffringen. Det är svårt, ja aldeles, omöjligt att beräkna de hinder, som genom prohibitionen uppstå för förbättringar af nästan hvarje industrigren uti hela landet, hvari jernet ingår såsom en så oundviklig beståndsdel. Och likväl är det af flere offentliga handlingar ådagalagdt, att få eller inga näringsidkare i Frankrike hafva drifvit sina yrken med så liten fördel som jernmanufakturisterne; och att så. väl talrika individer, som stora bolag, hvilka bildat sig för detta ändamål, gjort bankrutter! SN Alldeles samma förhållande är det med stenkolen. Här visar sig bäst huru skadligt prohibitiv-systemets tilllämpning på en artikel äfven verkar på andra mnäåringsgrenar. I St Etienne i Frankrike kosta stenkol icke mera än i Wales eller NewCastle i England; men samma qvantum, som i Etienne säljes till -40 centimer (omkring 9 skillingar banko), kostar redan tre francs (2 riksdaler riksgälds) i Rouen. Hvad är nu orsaken till denna prisskillnad? Kommunikationens svårighet, i anseende till bristen på jernvägar och kanaler. Och hvad är orsaken tll bristen på jernvägar och kanaler? Just det Fransyska jernets och stenkolens genom skyddstullen föranledda dyrhet, som afskräcker kapitalisterne från att inrätta kommunikationer. Under denna synpunkt blifva afgifterne på införseln af främmande kol och jern, icke annat än en taxa, som lägges på landets egna kommerciella och producerande intressen, likasom om man med flit ville förtröga den ine industriens utveckling, Huru mycket större fördel skulle icke landet draga afatt insläppa främmande råämen, som skulle medföra en så vigtig inverkan till fördel för hela landets industri, än att på allmän bekostnad skydda några få kapitalister, hvilka ändock af sin onaturliga näring draga en högst usel och ganska osäker vinst? Vi hafva här ofvan endast vidrört de omedelbara och närmaste följderna för den Fransyske konsumenten äfvensom för Frankrikes egen industri, af ett system, som Argus och hans -klienter så högt prisa, och hvars verkliga beskaffenhet läsaren nu sjelf torde kunna bedöma. Men hvilket ännu större, oberäkneliga inflystanda all e 13 emm nct den del af produktianoen som