Aftonbladet – 27 januari 1836, sida 3

HERR C RUSENSTOLPES NYA ARBETE: 1720, 1772, 1809: . Det är föga mer än en vecka, som detta arbete vavit i bokhandeln, och redan skola, som vi hört sägas, mellan 8 och 900 exemplar deraf vara försålda. Också måste man, ebvad omdömet i öfrigt blir om en eller annan del af denna bok, likasom om de bekanta skilGringarna, medgiiva, ait den som en gång tagit den i handen, icke gerna slöpper den ifrån sig, förrän han vändt om sista bladet. Vi företogo oss aldrig någon utförligare recension af Skildringarna, dels derföre, att de fleste af dessa blads tiäsare utan tvifvel läst sjelfva boken, och att dena — porträttsamling de innehöllo , borde skådas sjelfva galleriet, för att göra sin rätta effekt; dels också emedan det hade varit omöjligt, att anställa en fullständig granskning af en mängd uppgifter deri, som endast i händelserna deltagande personer kunna motsäga eiler bekräfta. I det nu ifrågavarande arbetet åter, hvars titel, i parenthes, icke precist motsvarar .bekens innehåll, förekomma mera allmänna karakteristiker af de för tiden handlande personerne, hvarigenom den i vårt tycke äger ett värde framför sina föregångare. En anmärkning, som man vid de föregående delarna icke kuude undgå att göra mot författaren!, är att han med nog stor lättsinnighet hade debiterat vissa anekdoter, utan allt angifvaade af kallan, hvilka sålunda väl gifva åt Skildringarna den otroligt kittlande karakter, som utgör deras hufvudegenaskap men ohkväl betager en stor del deraf ett verkligt värde för historien. Samma anmärkning kan utan tvifvel äfven göras vid många ställen af det närvarande arbetet. I all mänhet har dock den retande anrättningen af mästerkocken, som Geyer, just icke i den bästa mening, kallat Författaren, — i den nu ifrågavarande delen, utan förlust af dess flavour, vunnit i konsistens. I synnerhet förekommer en episod af verklig historisk märkvärdighet. Det är en beskrifning på hela maniementet vid 1828— 30 årens riksdag. för att genomdrifva det bekanta anslaget af 70,000 Rdr till försvarsverket. Då författaren sjelf spelat en hufvudrol vid utförandetaf den genomdrifningsplan hvaraf han här framlägger detaljerna har han derigenom gifvit åtminstone tills vidare, en garanti for sina uppgifter. Vi meddela här ettjutdrag af den not i boken, hvari denna histeria förekommer. Man, kan svårligen träffa en mera pikant scen af riksdagstaktikens tillämpning, och det är svårt att säga, hvil