Aftonbladet – 23 januari 1836, sida 2

j som så lätt öfvergäår till en stat i staten, så kan man också taga för afgjordt, att hans yttrande i detta fall blott är ett samladt uttryck utaf folkets sanna intresse, likasom af den allmänna rösten. Engelska bladet The Times, hvilket efter sin öfvergång ull Torypartiets fana, numera utgör det fastaste stödet inom England för den andliga och verldsliga aristokratiens välde, innehåller icke sällan artiklar, hvilka i förskräckhet å den ena och ett cyniskt språk emot refomernas vänner å den andra sidan, kunna mäta sig med hvilken som helst af de små konservativa efterhärmarne i den Svenska tidningsverlden. Skillnaden är endast, att som ministeren i England är för reformerna, så utskrikes den af alla krafter af Toryjournalerne, hvaremot våra tidningar af samma färg uppstämma hymner och rulla sig i stoftet till våra maktegandes ära, af lätt begriplig motsatt anledning. — Ut The Times för den. 7 dennes förekommer åter en sådan artikel, undertecknad Amicus, hvars författare, med anledning af de sednaste parlamenternes åtgärder att bortrensa en mängd missbruk inom municipal-korporationerne, och de frågor som väckts om en reform af Ofverhuset, rör upp himmel och jord angående vådan af den allränna ställningen i England, hvarest striden nu, om man skulle tro denne Amicus, endast föres mellan den lagbundna friheten å ena och anarkien, förstöringslustan, immoraliteten, den pöbelaktiga smaken och gudlösheten, å den andra. Jag föredrager, heter det i en strof, någon regering framför ingen; monarkiens majestät framför pöbelns, spirans tyranni framför klubbans; tyrannens regering framför skräckväldets; och om det är nödvändigt, till och med Påfvens ofelbarhet, framför den förskräckliga ofelbarheten hos mobben?. Se der ett af de mäst lysaude profven på de förskräcktas belägenhet, känslor och sätt att utrycka sig. Att de sednare årens åtgärder inom Engelska parlamentet, efter reformbillens framgång, varit i moraliskt afseende lika hedrande för menskligheten, som i ekonomiskt välgörande för det skattskyldiga folket; att de vidtagna förändringarne i landets egna institutioner endast föranledts af de gröfsta missbruk och ett korruptionsoch prejeri-system, för hvars möjlighet man måste häpna; att Englands handel och näringar i detta ögonblick befinna sig på en höjd af blomstring, långt öfver hvad någon föregående period kunnat upvisa; att ett dagligt nedläggande af de största kapitaler i nya industrigrenar utvisar ett fast förtroende hos medelklassen till en bestående sakernes ordning; att de gröfre brottens aftagande numerär på de senare åren utvisa en tilltagande moralitet hos massan och ökad aktning för lagarna; allt sådant betyder för denne amicus och hans många amici ett imtet, emot den våda som hotar religionen, som de på sitt språk kalla, Kyrkans i England öfverdrifna och för folket tryckande inkomster, och Monarkien, det vill säga det verldsliga godtycket och bördens inflytande. Och huru skulle väl en så ljus, en så sansad åsigt af den allmänna ställningen kunna undgå att lifligt senterås och reproduceras af vårlika upplysta och sansade, för anarkiens vådor lika försigtigt varnande Statstidnings Redaktion, af hvilken man i går afton hade det nöjet att inhämta den amicala artikeln. Åtskilliga förfrågningar hafva på de sednare dagarna kommit Redaktionen tillhanda, huru det förhåller sig med gamla AMinervas helsotillstånd på det nya året, emedan de ännu icke hört någon underrättelse härom från vår sida, och hon sjelf blir allt mer och mer sällsynt i det allmänna. Vi hafva härå föga annat att lemna till svar, än att gumman till krafterna är slö och dufven , ehuru böjelser och sinnesart fortfara oförändrade. Alltsedan den olyckliga mystifikationen med den lilla Macfarlaneska resmachinen, har hon oupphörligt varit utsatt för dylika. I slutet af sistlidet år började hon docera för Dagligt Allehanda, om lumpenheten af en ur Wisby veckoblad hemtad artikel, undertecknad B—r, utan alt ana det artikeln ord för ord var et utdrag ur den svenska öfversättningen af Pelham utaf Bulver, en författare, den hon sjelf flere gånger citerat. I sitt första nummer på det nya året red hon upp emot Aftonbladet, för det i en artikel om General Allard hade blifvit begagnadt uttrycket Reiherplymer, en benämning, känd i hvarje galanterioch nipperbod, samt hade låtit någon skalk inbilla sig, att det i stället bor