Aftonbladet – 22 januari 1836, sida 1

4 4 UTRIEES. Utländska posten går från Hamburg till den 13 och från ; Paris till den 8 deanes. Engelsk. post afhördes ej i dag. Sällan ha: man sett så mager post. Frankrike. I anledning af -pärernas diskussion om: Polska frågan, som emellertid icke ledde till något resultat, yttrar sig Journal des DÅbats, att den. utländska politiken troligen kommer att spela en större role och med större frihet behandlas, sedan de tvistiga ämnena i den yttre politiken upphört att: inväfvas med de revolutioSA r Re RAA rk VARAV ÄSRE PR SNES 006 br nlR vB AA ERA RS NES TA AAA HARARE SITTA DEN RIVAL ANAATAAA VN SAGER ERS VTA RR EN nära iddeerna i den inre Franska politiken: och Frankrike åter blifvit: herre hos sig sjelft. :Hrr -Taschers, Montalemberts och Villemains önskningar hade väl icke framgång; men pärskammaren, har visat dem det mest odelade bifall. Regeringen kan icke förr hota, än hon beslutat att,: i händelse af förakt för hotelserna, genast slå till. Det är dock väl; att röster höja sig mot traktats-brott: Ryssland tar sig en mine, som om det beherrskade Polen i kraft af eröfring, icke af gällande fördrag ; men Europa erkänner blott denna sednare rätt; och så länge Europa erkänner Polen:som: ett särskildt rike, måste också ett dylikt existera för Ryssland. Dess usurpation skall icke blifva ostörd. Medvetandet af brutna fördrag skall för Ryssland sjelft visa dess rätt såsom problematisk ; sjelfva häftigheten i dess språk förråder det onda samvetet, och den moraliska existensen af en Polsk nationalitet skall upprätthålla dess materiella tillvaro, hvilken möda ock våldet må gifva sig, för att tillintetgöra denna nationalitet. Polska frågan rörer heligare saker än alla afslutade fördrag: hon innefattar den trampade humanitetens rättigheter. -Om än ingen Wiener-kongress talade för Polen, skulle ändock Europa äga rätt att, 1 alla civiliserade nationers intresse, i rättvisans och sin egen äras namn, protestera mot en politik, som föresatt sig utrotandet af en stor nation. Emellan Europas nationer finnes lyckligtvis en solidaritet för civilisationen, rätt visan och humaniteten, så att nationerne och deras regeringar i dessa afseenden äro beroende af hvarandra. Så yttrar sig en tidning, som länge arbetat och säkert ännu arbetar i ministerens intresse, ehuru man i nödens stund sett sig tvungen att, såsom Petrus, förneka honom. Hans språk har således verklig betydelse , ehuru Hr de Broglie i diskussionen fann sig föranlåten att kurtisera Ryssland. De riktigt liberala tidbingarne kunna icke förstå, hvarföre Hrr Pärer icke kunde förmå sig att fälla ett godt ord för Polen. I FPairsdiscussionen om adressen förekom äfven Spanska frågan. Ett par äkta legitimister, DreuxBrgzc och Noailles, förebrådde regeringen, att hon erkänt Isabella och icke Carl V. Hemma förföljde den alla revolutionärer med eld och svärd, men hyllade dem i Spanien. Broglie och Thiers uppdukade åter sina försäkringar, att regeringen, långt ifrån att vilja mörda sin moder, Julirevolutionen, tvärtom gjorde allt i verlden, för att förherrliga och konsolidera henne. ) Förslaget tll Dep: kammarens adress lyder sålunda: Sire! Dep. kammaren, den trogna Organen för landets ! önskningar och behof, gläder sig öfver att kunna till E. M:t frambära tllfredsställelsens och hoppets ord. Djup fred herskar i landet, och Frankrike litar på dess bibehållande. 7 Denna säkerhet skall, i det som betryggar vår endrägt inom landet, allt mer och mer befästa vår makt i det yttre. Lyckligt det land, som i så hög grad är uppfylldt af medvetandet om sin kraft, medan alla. dess önskningar äro riktade på fredens bibehållande !? För detta lyckliga tillstånd hafve vi att tacka tidens inflytande och den offentliga meningens framsteg, hvilken förstått ätt triumfera öfver de brydsammaste omständigheter.