Aftonbladet – 21 januari 1836, sida 1

tades öfverallt med mer än vanlig nyfikenhet. Man trodde sig kunna motse, att detumycket kom att bero af den ton, som General Jackson i denna offentliga akt antog, huruvida ett krig skulle utbryta emellan Frankrike och den stora republiken, eller om deras stridigheter skulle kanna vånskapligen biläggas. Det D . å . . visar sig nu att Presidentens språk, ehuru beslutsamt, ar fritt från allt, som kan anses retande eller förolämpande. Han ådagalägger behörigheten af sitt lands fordringar utaf Frankrike, framställer , med klarhet och styrka alla detaljerna af de väl bekanta förhållanden, som hafva inledt sakerna i deras nuvarande kinkiga ställning, och han låter tydligt se, med hvilken missaktning för nationål äran, såväl regeringen som lagstiftande makten i Frankrike, uppfört sig. Våra läsare erinra sig, att Franska kamrarne hade bemyndigat regeringen, att utbetala ersättningarnes belopp (25 millioner francs), så vida Amerikanska Presidenten återkallar eller förklarar vissa delar af sitt förra bådskap till kongressen, hvilka ansågs hotande och kränkande Franska nationens ära. I anledning häraf, yttrar nu Presidenten : Sviken i vår rättvisa. förväntan, var det min ovilkorliga pligt, att rådslå med kongressen, i afseende; på äf2 ventyret af att tillg ripa, vedergäilnings-åtgärder, i händelse traktatens bestämmelser icke skulle skyndsamtfullgöras; och jag borde dervid föreslå sådana, sötn jag för tillfället ansåg vara. de tjenligaste. I sådant ändamål blef en framställning af saken utan förbehåll, i alla dess omständigheter, alldeles. oundviklig. Att blott af fruke tan att förtörna andra, draga sig undan denna pligt, och icke utsäga. allt som var nödigt för en fullkomligPuppfattning : deraf, och som sanningen rättfärdigar, sådant skulle varil oss ovärdigt. Ått, på den andra sidan, gå ett enda steg langre, i afsigt att såra en regerings och en nations stolthet, med hvilken vi hafva så många skäl att underhålla vänskapliga och inbördes förmånliga förbindelser; skulle varit-lika oklokt, som opassande: Påminte af det framfarna om svårigheten att göra, äfven den enklaste framställning af de oförrätter vi lidit, utan att oroa deras finkänslighet, hvilka, genom sin ställning, nu voro ansvarige för dessas godtgörande, och med en allvarlig önskan, att förebygga alla vidare hinder från det. hållet, var det just jag, som gick ur vägen, för att undvika, hvarje sådan uppställning af min berättelse, hvarigenom de förslag som gjordes kongressen, skulle kunna anses såsom hotelser mot Frankrike. Derföre icke endast förnekade jag hvarje sådan -afsigt, utan till och med förklarade, att detta lands stolthet och makt voro alltför verldsbekante, för att kunna vinna något af dess fruktan. Detta bådskap ankom först till Paris sedan Kamrarne redan varit tillsamman en hel månad, och ministrarnes känslolöshet för våra rättvisa fordringar, vår billiga förväntan, var så stor, att vårt dervarande sändebad blef underrättad, att denna angelägenhet, om den ock kommer att företagas, icke skulle blifva bedrifven såsom en kabinetts-fråga. Fransmännen tyckas i sanning kunna vara tillfredsställde med ett så tydligt förnekande af all afsigt att hota dem, i en skrifvelse från en gren af den Amerikanska Regeringen till en annan, och med hvars ordalag ingen främmande nation gerna kan anses behötva vara bekant. Presidenten omtalar härefter, huru han uppdrog Förenta Staternas sändebud, att göra en definitif anfordran om betalning, samt derest denna ej ledde till något resultat, att återvända hem. I Washington var ännu ej utgången af denna åtgärd känd; men som man vet, har betalningen blifvit vägrad, och Hr Barton afrest. Ludvig Filip bar sedan antagit Englands bemedling af denna brist; men enda rätta medlet att bilägga den, är att på en gång erlägga summan. Det är mycket möjligt, att i en så klar och tydlig sak, de Förenta Staternas regering, icke antager Englands bemedlings-anbud; ty frågan är föga egnad till bemedling. Point d2honneuren kan icke liqvideras såsom en köpmansräkning, är ett gammalt ordspråk. Detta är den enda delen af Presidentens berättelser, som, hvad utländska angelägenheter angå, har något intresse för Europa, och med hela den öfriga verlden synes de Förenta Staterna, stå i de bästa förhållanden. Landets inre ställning beskrifves, såsom vanligt, utomordentligt blomstrande. Ett af de i berättelsen förekommande. märkvärdigaste ställen är följande, angående stats-inkomsterna, hvaraf man finner, att Förenta Staterna befinna sig i en verklig embarras de richesse: Stats-verkets ställning har alldrig varit mer tillfredställande än nu. Sedan mitt sista Bådskap aflemnades har hela återstoden af stats-skulden blifvit dödad och penningar hafva blifvit nedsatte för betalningen af de ej uttagne fordringarna. Alla öfriga statens betalningsförbindelser, hafva blifvit noggrannt och skyndsamt fullgjorda, och ett öfverskott af nitton millioner dollars finnes vid årets slut i skattkammaren. Man kan antaga,